Browsing Category

Sång och forskning

Sång och forskning

Power in music

7 december, 2016

Det är väldigt sällan som jag skriver om mitt jobb. Bloggen utgår från mig själv, mina konstnärliga resor och mina erfarenheter. Fast i dag blir en dag när jag ändå gör lite avkall från detta.

Härom helgen tog jag med mig ett gäng härliga kvinnor till en fantastisk spa-anläggning och sjöng i mängder. Härliga avbrott av god mat och bad i varma pooler förstärkte känslan av ett totalt avbrott från vardagen. I mina ögon blev helgen alldeles magisk.

Vi sjöng högt och lågt och skrattade tillsammans. Det enda som spelade någon roll där och då var individerna, gruppen och den glädje som spreds.

Att åka iväg med ett gäng människor med olika musik-preferenser, olika personligheter och olika erfarenheter inom sångområdet skulle kunna skapa viss nervositet.

Det är ju inte heller säkert att de gillar konceptet eller mig??

Fast när känslorna veckan innan istället framkallade samma ”kill i magen” som jag hade när jag var barn och låg och väntade på att det äntligen skulle bli julafton insåg jag att jag nog ändå var rätt trygg.

Under åren har jag lärt mig att förlita mig på kraften i musiken. Till och med när jag har varit i sammanhang där ingen normalt sett sjunger över huvud taget brukar det sluta med att jag har svårt att ta mig därifrån när de väl kommit igång. Då vill ingen sluta sjunga.

Det är något som händer när deltagarna börjar komma igång. Gruppen vänder trevande och försiktigt till kraftfullt! Det skapas en känsla av att ”vi är starka” som nästan går att ta på. Det är totalt beroendeframkallande för övrigt!

Jag är så glad för att vetenskapen gör många av dessa upplevelser tydliga. Det gör det lättare att bena ut mina upplevelser och det förstärker tilliten inför nästa nya grupp.

Oxytocinet och dopaminet ökar i blodet när vi sjunger och gör att vi har lättare att ta sociala kontakter, att vi blir lugna, energifulla och mår bra.

’Nervositeten måste ju liksom släppa, tycker man, om kroppen fylls av så mycket må bra-hormoner.

Att sången är likvärdig många andra mindfullnessmetoder blir också tydligt när tid och rum plötsligt bara försvinner.

Det är skönt att känna mig trygg i att min prestation blir väldigt sekundär så länge jag kan få gruppen att sjunga tillsammans. Då sköter sången om magin och vi är i hamn =)

 

Sång och forskning

Vaggvisor och smärtlindring

23 november, 2016

Gissa om jag blev glad när jag hittade ett radioprogram från 2013 häromdagen, Det handlade om en musikterapeut, Alexandra Ullsten, som gjorde en forsknings-studie om hur vaggvisor kan användas som smärtlindring på för tidigt födda spädbarn.

Hon berättade om sitt arbete inom vården och hur just vaggvisorna hjälper barnen att bli lugna, somna, stressa av och slappna av. I vaggsången förmedlar vi känslor vilket gör sången väldigt kraftfull.

När radioprogrammet sändes 2013 pågick Alexandras studie om hur vaggvisor kan skapa smärtlindring för för tidigt födda spädbarn. Vid provtagningar och behandlingar, som ofta är obehagliga för barnet, kan det vara svårt att dosera smärtlindrande mediciner. Därför var denna studie viktig.

Vaggsång har använts över hela jorden, i alla kulturer och i alla tider. Föräldrar vet att den fungerar. För att kunna använda vaggsången som ett komplement inom vården, för de här små barnen, behövs det dock forskning.

Sången kan vara ett sätt att underlätta. Smärta är inte enbart en fysisk smärta. Den kan också uttrycka sig som en stress inför obehagliga provtagningar och av att vara borta från sina föräldrar. Kan man därför ta bort den känslomässiga smärtan har man underlättat mycket för barnet. Andra studier har visat att barnet återhämtar sig snabbare med vaggsång.

Ja, vad säger man? Hur många gånger har jag inte sångvaggat mina barn till sömns när de haft ont? När öroninflammationen på en liten fyra månaders bebis var så fruktansvärd att den nästan åt upp hela familjen hjälpte bara schottisdans och ”Mössens julafton”. Vi sjöng och sjöng.

I hemlighet har jag suttit som fängslad nedanför trappan och lyssnat på när min man sjungit vaggvisor för barnen när det varit läggdags. Den kärleksfulla sången var något av det bästa jag visste.

Jag tvivlar inte det minsta på vaggsångens kraft. Jag blir bara så glad för att de här små bebisarna, som kommer ut lite för tidigt, får möjlighet att få ta del av detta under sin tid på sjukhuset – genom att forskning visar att det fungerar.

Heja forskningen!

Vill du höra radioprogrammet? Klicka här =)

Sång och forskning

En kvinnas upplevelse

16 november, 2016

Trots att jag är så intresserad av forskning om hur musik påverkar oss och vår hälsa, tycker jag samtidigt att den enskilda upplevelsen ger tillräckliga ”bevis” för att övertyga mig.

Det är så många som berättar att musiken påverkar dem på olika sätt och att humöret kan göra en tvärvändning så fort man hör en särskild låt.

I fredags såg jag ”Tomas Andersson Wij spelar med Timbuktu” på SVT och i en av intervjubitarna pratar de om hur musiken påverkar dem.

Tomas: Kan du beskriva vad ”medicinen” musik gör med dig?

Jason: Det ger mig kraft. Det ger mig någon sorts plattform för eftertanke och drömmar. Att stoppa in sina lurar och sätta på en låt som man får feeling för för stunden. Det är som att man kan klättra upp på den där bergstoppen och se ut över landskapet när jag lyssnar på en låt som verkligen ”gör det” för mig. Det är oumbärligt för mig i det här livet.

Det är stort. Med eller utan vetenskap. Jag hör många som säger liknande saker om musikens roll i deras liv. Jag känner också igen mig i Jasons tankar och känslor. Utan musik vet jag inte vad jag stundtals hade gjort.

Musik är en av mina bästa vänner. Den kan alltid få mig på bättre humör. Den får mig att komma till insikt utan att behöva berätta för mig vad jag ska göra. Den tröstar och peppar mig när livet känns tungt och den lugnar när jag behöver.

På två sekunder kan jag djupdyka ner i en känsla som kanske legat gömd. När låten är slut har känslan fått utrymme och kommit lite längre i sin bearbetning. På samma två sekunder kan den göra mig euforisk och glad trots att jag varit trött innan.

Musiken är också en tidsmaskin för mig. Minnen poppar upp som popcorn när jag hör låtar från min barndom eller när jag var yngre. Den får mig att minnas personer som spelat roll i livet och gjort avtryck.

Med eller utan vetenskap är musik extremt kraftfullt för mig. Jag behöver egentligen inte läsa om hur den påverkar oss i vetenskapliga artiklar eller studier för att vara 100% säker på min upplevelse. Jag vet det ända in i själen.

Sång och forskning

Blodkemin

9 november, 2016

Jag fastnade i en av artiklarna som jag länkade till förra veckan. Den handlade om blodkemin som ändras när vi sjunger. Forskarna hade följt två olika testgrupper under ett år och sett spännande saker.

Den ena testgruppen ville börja sjunga i kör men fick istället träffas och ha intressanta gruppsamtal i ett års tid. Den andra gruppen sjöng i kör en gång i veckan.

Det man kunde se av studien var att det bara var i ”körgruppen” som blodkemin hade positiva förändringar. Den visade också något mer. Förändringarna höll nämligen i sig under hela året.

”Det visar att man kan få inte bara tillfälliga förändringar utan – om man sjunger i kör en gång i veckan under längre tid – även mera långvariga gynnsamma omställningar av hormonsystemen.”

Det har jag inte ens tänkt på – varaktigheten av endorfinerna som ökar när vi sjunger i kör. I mina ögon är det lika viktigt att vi får en långsiktighet i påslaget som att de ökar överhuvudtaget.

Vilket antiklimax det hade varit om endorfinerna hade varit som luktsinnet, som tar bort lukten efter att vi har luktat på något smaskigt en stund. Tänk om vi först hade fått energi och lugn ett par veckor för att sedan ha förbrukat klart sången. Att den inte skulle ge samma effekt längre… Fy så tråkigt!

Ni märker vilken signalsubstans-junkie jag är! Ha, ha! Samtidigt kostar jag gärna på mig just lite ökade signalsubstanser. Om jag nu inte bör äta okontrollerade mängder choklad och godis för att höja dopamin osv kan jag faktiskt kosta på mig att sjunga i stor mängd. Det gillar jag!

Effekten verkar inte avta. Det gillar jag om möjligt ännu mer =)

Vill ni läsa artikeln så finns den här. 

Sång och forskning

Hjärtat och sången

2 november, 2016

Körsången synkroniserar oss människor på många sätt. Att få skapa något tillsammans är en underbar känsla. Min röst räknas och är viktig men den är bara en mindre del i ett större sammanhang. Jag räknas och jag hör hemma!

Oxytocinet ökar när vi sjunger vilket bland annat skapar en gemenskapskänsla och tillit till varandra. Tydligen kallar en del det för kärlekshormonet och utsöndras exempelvis även när vi ammar. Genom oxytocinpåslaget när vi sjunger verkar vi alltså få en känsla av ett ”vi”.

Att hålla på med musik är en komplicerad aktivitet för våra hjärnor. När vi musicerar aktiveras nästintill alla delar i hjärnan. Att göra det tillsammans med andra, som exempelvis i en kör, kräver väldigt mycket kommunikation. Vi ska inte bara förhålla oss till vår egen förmåga och upplevelse utan måste förhålla oss till varandra. Det tycker jag är kraftfullt!

För några år sedan publicerade ett forskarlag vid Sahlgrenska Akademien en studie som visade att om vi sjunger tillsammans och andas på samma ställe kommer våra hjärtpulser att synkroniseras efter en stund. Snacka om kommunikation. Det är så häftigt!

Vilken grej egentligen! Genom ett gemensamt andningsmönster när vi sjunger kan vi alltså påverka våra kroppar till att svara på ett liknande sätt. Sången skapar en känsla av gemenskap och kommunikationen är så hög som den kan bli.

Jag blir inte förvånad över att Sverige är en körnation med långt över en halv miljon kördeltagare registrerade i Sveriges körförbund.

Samtidigt som jag vet hur betydelsefull körsången är för den enskilda individen i sin fritidsaktivitet funderar jag samtidigt om vi inte skulle kunna utnyttja körsången på ett mycket mer effektivt och givande sätt inom exempelvis vården än vad som görs idag.

Numer råder det inte minsta brist på studier och forskning inom området. Alla stora universitet i världen intresserar sig för musikens påverkan på våra kroppar och hjärnor. Vetenskapliga studier publiceras i strid ström.

För att skapa en starkare känsla av samhörighet borde vi även ta fram allsångsrepertoaren vid alla stora händelser på gator, torg, idrottsaktiviteter och tillställningar. Det skulle bokstavligt talat bli ett kärleks-spridande utan sociala begränsningar.

Heja oss människor som har förmågan att skapa samhörighet, läkning och kommunikation. Körsången är ett alldeles strålande verktyg =)

Vill du läsa studien om hur körsången påverkar våra gemensamma hjärtpulser finns den här.

Vill du läsa om oxytocinet som ökar när vi sjunger kan du göra det här.

Vill du veta mer om hjärnans aktivitet när vi musicerar kan du se det här. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sång och forskning

Utbrändheten…

26 oktober, 2016

Hmmm…. jag kan inte släppa det här med dopaminet… Det har fått mig att inse så många saker om min ”lust” och hur det var när jag gick in i väggen för snart fem år sedan…

När jag gick in i väggen behövde jag äta järntabletter i flera månader, i omgångar. När järn-balansen hade återställts blev jag piggare och hade lättare för att andas men jag var ändå enormt trött.

Jag kunde ha dagar av lust och intensitet som sedan resulterade i deprimerade bakslag den dubbla tiden.

Jag skulle inte bli förvånad om jag hade dopaminbrist… Åtminstone när man läser om vilken påverkan brist på den signalsubstansen har.

Det verkar som att brist på dopamin bland annat kan ha en ”tröttande” och deprimerande effekt. Vid långvarig stress minskar känsligheten i dopaminreceptorerna och det kan ge koncentrationssvårigheter och sömnsvårigheter.

Min smäll kom några dagar efter julafton och jag hade jullov. Efter lovet var jag dessutom sjukskriven en kortare period. Koncentrationsförmågan var under all kritik och när jag exempelvis plockade ur diskmaskinen fick jag kämpa för att komma ihåg vad jag höll på med. Det tog lång tid att få all disk på plats.

Det andra inte förstod, och inte jag själv heller var hur dålig jag var.

Min dagliga ”medicin” för att klara av det lilla var att jobba med mental träning. Något som jag hade gjort ganska mycket för att hantera stress under de senaste 12 åren – när mina stressymptom började ge sig till känna.

Jag lyssnade på Lars-Eric Uneståhl på morgonen för att ta mig upp ur sängen. Jag lyssnade på honom på lunchen för att orka fortsätta dagen. Jag fick lyssna på honom när jag kom hem för att orka med kvällen och jag lyssnade på honom på kvällen när jag skulle sova.

Jag jobbade 50% i skolan och var så pass nystartad företagare att jag bara hade några få sångelever och en sånggrupp kortare stunder några kvällar i veckan.

Sociala kontakter utöver undervisningen var otänkbart. Kompisar blev försummade och kollegorna träffade jag bara på de konferenser som jag orkade vara med på.

Att sjunga själv kändes omöjligt men under denna period såg jag såg min undervisning (i lagom dos) som mindfulness. Den gav mig energi. Att hitta nya och fungerande rutiner var viktigt.

Jag är övertygad om att kombinationen mental träning och sång-/musikundervisningen skapade förutsättningar för att klara av dagen. Desto mer jag läser om musikens och sångens påverkan på vår hälsa och våra hjärnor, desto mer övertygad om min läkning blir jag.

Mitt problem var att jag hade en hög ambitionsnivå som under vägens gång inte hade så mycket med passionen för musik att göra. Ambitionsnivån bestod av en checklista fylld med olika ”måsten”. JAG var inte nöjd om inte alla var uppfyllda. Mina föreställningar om vad som gjorde andra nöjda var dessutom väldigt snedvridna och absolut inte till min fördel.

Insikten om att mina sångelever hade roligt och lärde sig saker även när jag inte dränerade mig på energi (i mina ögon hade jag ju ingen) var en viktig lärdom. Det spelade inte sånggruppen så stor roll om jag hade gjorde de fräckaste och mer tidskrävande stämmorna tills vi sågs eller om jag skapade något som jag, kort och gott, tyckte lät bra.  De var nöjda med sin kunskapsutveckling oavsett vad jag hade för ambitioner. Sånginlärning är en process, vilket jag stundtals glömde bort.

I skolan såg jag också skillnaden i elevernas musikglädje, utvecklingsmöjligheter och deras betygsgrundande underlag när jag taggade ner. Jag slängde bort checklistan och förlitade mig istället på min trygghet i styrdokumenten. Uppgifter kunde skapas tillsammans i ännu större utsträckning och jag hade roligt. På riktigt. Eleverna växte och visade dessutom det jag behövde för att kunna sätta betyg. Allt blir inte som man planerar. I det här fallet blev det nästan alltid till det bättre.

Det enda jag klarade av var att vara i nuet. Det visade sig att det var så mycket mer effektivt i både undervisning och sociala kontakter. Jag försöker fortfarande ge den som jag pratar med min fulla uppmärksamhet. Jag tillåter mig fortfarande att försvinna bort i ett samtal.

Det är alltid en fråga om balans. Jag var tydlig med mina begränsningar och kunde som tur var släppa det dåliga samvetet om jag behövde avbryta ett samtal för att jag var trött.

Sången och musiken hjälpte mig och i dag känner jag mig snudd på återställd även om jag märker att tendenserna finns kvar. Jag chansade och vågspelade när jag valde att jobba. Det fanns läkning i omställningen och lösningarna. Det var dock inte självklart. För mig handlade det aldrig om arbetsmängd. Det handlade om att jag tyckte att mitt arbete och familjeliv var så roligt och jag brann. Ut. Förhållningssättet till mina ambitioner fick bägaren att rinna över.

För många andra har jobbsituationen oftast snävare ramar än vad jag hade och möjligheterna att få styra själv är oftast mycket mindre. Jag hade turen att omge mig med förstående människor och en jobbsituation som hade marginaler i kanterna.

 

 

 

 

Sång och forskning

Dopamin hangup

19 oktober, 2016

Sedan förra inlägget om dopaminets uppiggande effekt kunde jag inte riktigt släppa alla andra effekter som dopamin ger. Jag inser att det är lika intressant teoretiskt som min kropp verkar gilla det som signalsubstans.

När vi njuter ökar dopaminet i kroppen och vi känner oss gladare och lyckligare. Vem gillar inte det?

Eftersom dopaminet är kopplat till hjärnans belöningssystem kommer det att öka så fort vi ger oss själva en belöning. Det verkar inte spela roll om det är godis, likes på Facebook eller alkohol.

Man kan ju fundera på vad det egentligen är som man är beroende av? Träning, choklad, sång eller är det möjligtvis DOPAMIN? Jag tror jag är beroende av dopamin! Fast egentligen är det väl uppiggandet, välmåendet och lyckan?

Jag blir lycklig när jag sjunger och spelar. Även om jag bara tänkt mig sjunga en kort stund blir jag piggare, gladare och mer tillfreds. Oftast har jag ingen lust att sluta alls. Björnen har väckts från sitt ide och mycket verkar vilja ha mer.

Sången och musiken är en av mina stora dopaminkällor. Jag tror inte att jag skulle kunna leva utan dem (även om vi bråkar lite ibland). Jag är beroende på livstid =)

Vill du läsa mer om sång, musik och dopamin kan du göra det här. 

Vill du läsa mer om dopamin och dess effekter kan du göra det här. 

Sång och forskning

Sömnräddaren i nöden?

13 oktober, 2016

När jag har hållit i en körövning blir jag alltid väldigt pigg, glad sprallig. Jag må ha varit trött och halvdan när jag åkt dit men det släpper alltid när jag kommit fram. När vi har sjungit en stund känns det som jag klarar att möta alla hinder i världen.

Efteråt, när jag kommer hem, har jag inga problem att hitta på projekt. Jag är lycklig, glad och sugen på att göra något. Nu fick jag svaret! Efter lite letande blev jag betydligt klokare.

Dopamin, som utsöndras när vi sjunger i kör har inte enbart en välmående effekt på oss. Det är tydligen också en signalsubstans som utsöndras vid sömnbrist för att vi ska ”orka” vara vakna ändå. Kort och gott gör den oss piggare.

Tydligen kan alltför höga halter av dopamin orsaka sämre sömnkvalitet och vi kan ha svårt att somna.

Själv har jag inga bekymmer att somna efter en stunds nedvarvning men efter att ha läst den nedersta länkade artikeln fattar jag varför jag sedan länge har fått ge upp dator/mobilanvändande efteråt. De hjälper tydligen också till att höja dopamin.

För mig verkar dopaminets välmående effekter dröja sig kvar även efter jag har sovit. Jag är lika inspirerad när jag vaknar igen. Det är ändå härligt hur en körövning kan sprida glädje långt efter att sista tonen har tagits.

Vill ni läsa mer om sömn och dopamin finns det några artiklar här nedanför:

https://wemind.wordpress.com/2008/08/22/forskning-dopamin-haller-oss-vakna-vid-somnbrist/

http://4health.se/dopamin-stor-din-somn-ytterligare-en-anledning-att-undvika-telefonen-fore-sangdags

Sång och forskning

En lång stund innan

22 juni, 2016

När jag tänker på en rolig aktivitet och hur den påverkar mig tänker jag märkligt nog uteslutande på de effekter som kommer under tiden och efter att jag är klar. När jag har haft kör-rep får jag energi som räcker långt efter vi har avslutat och det känns som att jag skulle kunna sätta igång med ett bullbak eller storstädning av huset i energiruset som dröjer sig kvar. Flera dagar. Det är dessutom väldigt roligt under tiden vi sjunger.

Jag tänker sällan på effekten som förväntan inför repet har.

I en artikel som jag hittade på Sveriges radios hemsida fastnade jag för ett citat:

”Det betyder väldigt mycket, man blir glad en lång stund innan och en lång stund efter”

SR hade hälsat på ett demensboende i Karlshamn där man bland andra aktiviteter lät boenden sjunga i kör en gång i veckan. Körsången blev väldigt populär och på boendet kunde man se en tydlig förändring i livsglädje.

På en skala 1-10 i boendets kvalitetsregister låg de flesta vårdtagare på en nia innan körledaren dök upp. Därefter halverades siffran och vissa låg till och med på en trea.

Det är ju fantastiskt!

Visst är det så att förväntan inför något roligt också borde räknas in i välmåendet? Att boka en resa eller en konsert långt innan det är dags hjälper i alla fall mig att bli lite uppiggad när allt känns grått och trist. Att ha något att se fram emot är en stor del av upplevelsen.

Från och med nu tänker jag njuta av både uppladdning, genomförande och den goa känslan efteråt. Det är solklart att det finns välmående effekter i alla tre delar!

Om du vill läsa artikeln och höra intervjun kan du göra det här. 

 

Sång och forskning

Bredda målgruppen?

8 juni, 2016

Häromdagen hittade jag en väldigt intressant uppsats som två SMI-studenter gjorde som examensarbete våren 2014. Daniel Engström och Tom Svensson var nyfikna på vilka det var som sökte sig till körer och varför de gjorde det. När de valde ut körer till sin undersökning valde de profana körer som var anslutna till Sveriges körförbund och sakrala körer inom Svenska kyrkan.

I sammanfattningen står det:

”Det finns många olika anledningar till att människor väljer att sjunga i kör. De tydligaste är att de söker en social aktivitet med en musikalisk inriktning. Genomsnittspersonen av de människor som då väljer att sjunga i kör är enligt vår undersökning, högskoleutbildade etniskt svenska kvinnor i övre medelåldern med en högre lön än genomsnittsbefolkningen i Sverige.”

Forskning visar att körsång är strålande när man vill knyta sociala kontakter och Tania de Jong, som jag skrivit om tidigare, påtalar indirekt hur körsången skapar goda nätverk. Trots det är det en ganska homogen grupp som övervägande är representerad inom körsången.

Om resultatet skulle vara representativt för körer generellt i Sverige kan jag tycka att körsångens kraft inte utnyttjas på ett fullgott sätt. Jag skulle vilja påstå att alla körer välkomnar alla samhällsklasser och etniciteter. Det är ju det som är det fina. Musikens språk är universellt! Det är körens musikaliska ambitionsnivå som styr vilka som blir antagna till en kör.

Det finns också mängder av körer där alla är välkomna oavsett musikalisk förmåga.  ”Våga-sjunga-körerna” skapar tillsammans med körer som sjunger svårare repertoar  ypperliga gemenskapsbyggande tillfällen varje vecka.

Även om jag ser liknande tendenser i min verksamhet tycker jag att det ganska enkelt borde gå att utöka målgruppen betydligt mer. Sångrösten har vi med oss hela tiden och kostar ingenting. Man behöver inte köpa något och många körer är helt gratis för deltagare. Glädje- och hälsoeffekterna gäller alla!

För att vara tydlig tycker jag att det är fantastiskt att det är så många människor som hittar glädjen och energin i körövningarna idag. Oavsett vilka de är! Jag vill inte minska befintlig målgrupp utan bara bredda den så att fler tar chansen att sjunga. Istället för högskoleutbildade etniskt svenska kvinnor borde det i framtiden stå ”det går inte att generalisera den typiska körsångaren eftersom kvinnor, män, ålder, etniciteter och utbildningsnivå är likartat representerade”.

Hmm… jag vet att Rom inte byggdes på en dag. Förändringar tar tid. Är detta något som är värt att fundera på? ABSOLUT! Hur breddar vi målgrupperna för att skapa gemenskap i ett större perspektiv? Jag vet att många tänker i samma banor och gör enormt mycket för att sången ska nå fram till alla. Heja alla er!

Om ni vill läsa hela uppsatsen finns den här.