Browsing Category

Hinder i vägen?

Hinder i vägen?

Skenet kan bedra….

5 februari, 2016

Här kommer ännu ett inlägg om mat-affären. Apelsinerna ligger fint och ordnat i sin skål. Vägen dit var desto mer kaotisk…;)

Härom dagen skulle jag veckohandla lite snabbt och enkelt tänkte jag. Jag hade bråttom hem för att avlösa maken som skulle i väg. Jag parkerade bilen, avböjde vänligt men bestämt ett trevligt samtal med ett par kollegor som jag hittade vid ingången. Letade i en evighet efter sonens tandkräm som gör att man inte får munblåsor. Skit också, den var slut. Sprang vidare. Nej, jag missade tvålen. Sprang tillbaka. Höll modet uppe. Packade all frukt och alla grönsaker. Skulle väga allt på vågen och sätta på klisterlappar. Neeej! Apelsinpåsen gick sönder! Dubbelskit! Andas, andas djupt och lungt hela tiden… Äntligen klart. Snabbetalning i självscanningskassan. Nej, vad hände?? Fel kod? Attans, jag glömde byta kort. Gör om, gör rätt. Snabbt hissen upp till tredje parkeringsplanet. Insåg att jag tog fel hiss och hamnade längst bort från min bil. Men var hade den tagit vägen? Hade hissarna olika våningsplansknappar? Åkte till samtliga våningsplan innan jag insåg att jag inte hade min gamla vanliga bil. Jag hade ju den nya som jag knappt lärt mig ställa in sätet på. Äntligen kunde jag åka hem. Gick det snabbt? Nej. Maken fick ta med sig barnen…

Effektiva Lisa – det är jag! Hur många gånger har jag inte upplevt samma sak med sångövning?? Viljan är så stark att jag bara SKA lyckas. Resultatet blir forcerat och jag får börja om. Gör om gör rätt. Ta det lugnt för guds skull!

Hinder i vägen?

Trägen vinner…

29 januari, 2016

Vill bara säga att det verkligen inte är helt lätt att lära sig något nytt så att det sitter i ryggmärgen. Jag har sällan problem att se processen i ett längre perspektiv när det kommer till andra men när det gäller mig själv verkar all vett och sans ha försvunnit ibland.

Familjen har kaniner som springer fritt i huset som små söta blandningar av katter och hundar. De verkar ha en inlärningsprocess som ser ut så här: de är envisa som åsnor och ger sig inte förrän de lyckats med sina projekt. När de väl lärt sig hur de ska bära sig åt, att exempelvis smita från uteburen, kan de det för alltid. De gör det om och om igen. Som kaninföräldrer får man klura ut något kreativt och bygga nytt på rymningsstället så att inte familjelyckan byts mot familjekatastrof!

Så fungerar inte jag! Eller så många andra människor jag känner. Vägen från att en gång ha lyckats med en ny teknik till att den ska hänga med per automatik är lång. För att de gamla ränderna inte ska lysa igenom måste man medvetet öva in den nya tekniken om och om igen. Kanske till och med i varje ny textrad. Det räcker inte att ha lyckats några gånger. Vanans makt är stor (och stark!).

Däremot kan jag känna igen mig i kaninernas envishet. Den är nog vansinnigt bra att ha ändå! I mitt fall är den säkerligen nyckeln till att lyckas =)