Browsing Category

Hinder i vägen?

Hinder i vägen?

Hårsprayet och jag själv.

11 november, 2016

Jag inser att jag själv påverkar mig själv mer än jag tror. Jag kan ju försöka skylla på andra men oftast inser jag snart att den som sätter käppar i hjulet är jag själv.

Det kan handla om något så enkelt som när jag ska åka till stan för att handla hårspray. ”Ursäkta har ni något superfast, ekologiskt, parabenfritt och utan nanoteknik?” En kombination som jag hittills inte lyckats hitta.

Jag går in i affären med inställningen att jag skäms lite för att ens fråga. Krångligare kund kan man inte hitta. Jag blir lite svettig när jag är på jakt och får hjärtklappning när jag märker att jag inte hittar det jag söker.

Ur mitt perspektiv tycker jag att jag är hyfsat påläst och jag vet ju vad jag vill ha.

Det perspektivet har inte alltid hårspraysförsäljaren…

De har ju sina övertygelser. Och jag har fortfarande mina. Ha, ha!

Efter att de försökt sälja något, i sina professionella ögon, superbra spray inser de att jag inte ger mig. De försöker oftast vänligt att börja leta efter saker i innehållsförteckningarna för att sedan på ett eller annat sätt vara tvungna att säga att det verkar inte som att de har det jag söker.

Om jag är ur fas tolkar jag deras sista reaktion som att jag är en krånglig människa som inte vet vad jag pratar om. Om jag är i fas tolkar jag det inte alls utan fortsätter min jakt.

För information har jag har köpt ett hårspray som är 100% veganskt. Jag antar rakt av att det består av mat och att alla andra hårsprayer inte gör det. Mat vet jag ju vad det är. Det känns tryggt… Ha, ha!

Poängen med min hårsprayserfarenhet är att jag påverkas så mycket av min första inställning när jag kommer in i affären. Jag har ju inställningen att jag skäms redan innan jag har ställt frågan. Beroende på om jag är i fas eller inte kommer jag också att tolka försäljarens svar till antingen min nackdel eller inte. Så himla dumt.

Om det är likadant när jag sjunger inser jag också att andras ord spelar så liten roll i bekräftelsen av min prestation. Det är jag själv som är min största kritiker eller supporter. Jag är själv skillnaden mellan att lyckas eller att misslyckas.

Vet ni vad? Jag tror att det är sant…

Hinder i vägen?

Anspänning och spänningen

4 november, 2016

Jag vet inte om det är tiden vi lever i, om det ligger i människans natur eller om det bara är jag själv som är på det här viset. Om jag, helt ovetenskapligt, tittar lite på samhällets trender när det kommer till livsstil, träning och matkonsumtion tycker jag nog ändå att mycket handlar om att ge ALLT annars upplevs det som INGET! Kraften i lagom finns förstås fortfarande kvar men mycket verkar också väldigt polariserat.

Det är bara att för mig har den devisen inte visat sig skapa så himla bra flöde eller balans.  Inte i sången heller… De dagar som jag känner mig som atlet, yogi, världens bästa mamma, fru, kock, städerska och företagare slår ledvärk och orkeslöshet ner i kroppen som ett brev på posten. Det verkar inte som att jag är byggd att vara effektiv i alla områden samtidigt…

Min kropp är min temperaturmätare. Går jag ”all in” med träning får jag snart ledvärk och ett nytt skov (jag har psoriasisartrit). Även om jag älskar träningen och mår bra för stunden blir det för mycket för min kropp. Det är som att anspänningen som jag mår bra av, som bygger muskler och ökar endorfiner övergår i en konstant spänning oavsett hur mycket jag försöker variera min träning.

Så känns det även med min sång. Jag hittar nya övningar som jag provar, blir inspirerad av och gör dem ofta och regelbundet. Jag ser förändringen och fortsätter att göra övningarna. Efter ett tag märker jag att jag har fått spänningar på nya ställen som inte gärna vill släppa enbart genom tankekraft…

Rutiner är bra! Att göra övningar är bra! Att se vikten av att ha ett avspänt förhållningssätt till det är också viktigt. Att tillåta sig vila och återhämta sig.

Det kanske kastar omkull rutinerna lite grann men det viktiga är ju att hitta rutinen i att ta sig tillbaka igen.

Att hitta ett flöde och balans tror jag är viktigt! Oavsett om det handlar om matkonsumtion, bilåkande, träning, sång eller jobb.

 

 

 

 

Hinder i vägen?

Rösten och förkylningen

28 oktober, 2016

För 20 år sedan var det mer en regel än ett undantag att jag drog på mig någon förkylning och blev hes lagom till luciaframträdandena. Jag tyckte att jag fick ett coolt sound och hade nog en hemlig längtan efter att få låta som en blandning mellan Bonnie Tyler och Bryan Adams. I längden blev det dock väldigt besvärligt. När jag började tappa toner och vi skulle gå 4 luciatåg till var det faktiskt inte så kul.

Ni vet ju hur jag gör för att bli bra igen – jag visade ju det i huskursvideon. Jag är egentligen trygg i att jag har koll på hur jag ska göra om olyckan är framme men tänkte ändå skriva några rader för att förstärka min insikt. Om jag är lite oförsiktig och anstränger mig för mycket är nämligen hesheten snart ett faktum.

Jag, som är aningen kvittrande i min vanliga röst, tycker såklart att det är lite exotiskt och sexigt när jag väser fram orden mystiskt och mörkt.

DÄR LIGGER PROBLEMET!!! Mycket vill ha mer. Sexigt, mörkt och mystiskt… Jag blir som en lyssna-hur-coolt-jag-låter-junkie i kombination med en ettrig ekorre. Tyst är det sista jag vill vara!

Jag känner mig alldeles för fräck för mitt eget bästa. Att vara tyst är inte ett alternativ. Här gäller det ju att utnyttja tillfället till max och prata utav bara den. Helst med så många jag bara kan hitta. Ut på stan och mingla nu!

Första dagen är det coolt. Andra dagen kommer uppvaknandet, som dagen efter ett misslyckat och påkostat spontaninköp. Då börjar jag tröttna på att inte kunna göra mig förstådd. Halsen gör dessutom oftast ont.

I ren frustration pressar jag stämläpparna hårdare och hårdare. Spänningar uppstår både till höger och vänster och snart är jag inne i en spiral som inte kan brytas utan röstvila….

Typiskt! En dag av sexighet. Fem dagar av lidande…(om jag har tur)

Jag har blivit mycket klokare med åren och lärt mig att hantera min röst även vid ”halsförkylningar”. Exotiska känslan när jag pratar förgår snabbt och det är inte värt det helt enkelt.

Jag pratar mjukare. Då menar jag väldigt mycket mjukare – jag FÖRSÖKER inte ens prata normalt. Jag känner efter i vilket tonregister som stämbanden klarar av att sluta relativt tätt och minskar styrkan för att inte fresta på i onödan. Med lite tätare klang, även om den är tyst, har jag större möjligheter att göra mig hörd på ett mjukt sätt.

Omgivningen får se till att lyssna istället. Ibland ber jag om rösthjälp om jag behöver ropa något. Jag blir några hekto lättare vid varje ”röstförkylning” för jag måste gå några extra steg för att komma fram till den jag pratar med. Annars hör den ju inte. Finns det mikrofon om jag ska undervisa för en grupp? Strålande! Den tar jag!

Det bör också tilläggas att ibland är faktiskt sjukskrivning ett alternativ. Sedan har jag ju mina huskurer också =)

Hinder i vägen?

Huskurer vid förkylningstider

20 oktober, 2016

I dag bjussar jag på en video med mina bästa huskurer för att få en stark röst i förkylningstider =).

Det är viktigt att komma ihåg att vara rädd om rösten om infektionen är framme. Försvinner det toner när du pratar eller sjunger ska rösten inte belastas. I värsta fall kan man få bestående besvär som måste behandlas hos en logoped.

Hinder i vägen?

Problemet och ringarna

14 oktober, 2016

Tidigare under veckan åkte jag på en en-dags-feber. Märkligt virus utan snuva och hosta. Jag hade ont i huvudet, frossa och feber som släppte efter mindre än ett dygn.

Vad som blev tydligt mellan sömnpauserna, när jag låg på soffan en hel dag, var hur mycket dåligt samvete jag fick av att ligga stilla. ”Jag borde sätta på en tvättmaskin”, ”Jag borde öva texter till konserten nästa vecka”, ”Jag borde hämta barnen och göra något roligt tillsammans med dem nu när jag ligger hemma”.

Det är jättemärkligt eftersom jag hade tur om jag lyckades ta mig ut i köket och hämta ett glas vatten. Dåligt samvete, som grädde på febermoset, känns ju bara onödigt!

När jag sjunger är det lätt att falla i samma fälla om jag stöter på problem…

Själva problemet går ofta går att lösa på ena eller andra sättet. Det är tankarna som ”Jag kommer aldrig fixa det”, ”Jag är inte nöjd om jag inte sjunger på exakt det sättet som jag för närvarande inte klarar av” som ställer till det.

Besvärligheterna växer plötsligt till en gigantisk mur att ta sig över. Helt i onödan!

Problemet plumsar ner i vattnet och försvinner ur synfältet men ringarna på vattenytan lever vidare och det tar lång tid innan det blir helt stilla.

Jag ska försöka ha detta i åtanke nästa gång jag stöter på något bekymmer. Låta problemet vara vad det är. Muskelspänningar och obalanser.

Mina tankar om huruvida jag klarar av att lösa upp dessa eller inte får gå och gräva ner sig någon annanstans.

Inga ”dåliga samveten”  som förstärker eländigheten här inte!

Hinder i vägen?

Berget och stenarna

7 oktober, 2016

Tvättberget… Ta sig an ett material inför konsert… Samma sak. För mig!

Det känns verkligen oöverstigligt när tvätthögen inte längre får plats i tvättkorgen eller när sångmaterialet är svårt/behöver göras aktuellt efter lååång vila, tiden är knapp och de egna förväntningarna är höga. Jag vet ju hur jag vill att det ska låta.

I helgen hade vi lyckats samla på oss en gigantisk tvätthög och jag blev matt av bara tanken på hur vi skulle kunna komma ikapp. Min första instinkt var att vi skulle ta allt på en gång. Undan är som undan är. Det blir skönt när det är klart. Samtidigt smått panik…

Tur att jag har en stöttepelare med fötterna på jorden här hemma. Han är klok. Rätt snart bestämde vi oss för att ta en tvättmaskin om dagen i rimlig storlek. Sluta tänka större projekt nu! Det är ändå ingen idé! Det hinner vi inte med ändå…

Jag är så glad för att det blev på det sättet. Nu är tvättkorgen tom och vi är inte slutkörda av intensivt tvätthanterande! Underbart! Som att vi inte märkt att vi klättrat över de små stenarna och ändå kommit över berget!

Har precis tagit mig an ett konsertmaterial på samma sätt. Jag har sjungit det tidigare men har ett ganska stort uppfräschningsarbete framför mig. Det ska bli aktuellt. Små bitar i taget. Lyssna, få upp lusten, se var svårigheterna är, öva på svårigheterna och vips kanske jag känner mig redo?

Jag har inte kommit jättelångt i sångprocessen ännu men inser att tvätthögen har lärt mig ett och annat. Det blir bra det här =)

 

Hinder i vägen?

Island-Frankrike

4 juli, 2016

Sällan har väl hjärtat klappat så innerligt och starkt på världens fotbollsåskådare som i går kväll! Påminn mig gärna om jag har fel =) Chansen att David skulle kunna vinna över Goliat gjorde gårdagskvällen fylld av förväntan och sprudlande hopp! Tänk om de skulle vinna? Fast ändå. David hade ju redan vunnit över Goliat i matchen mot England. De hade redan gjort en hjälte-insats i mina ögon.

Min gårdagskväll såg ut så här:

Jag hade precis gjort klart en fruktsallad och toppat med lite jordnötssmör. Satte mig i soffan för att tillsammans med maken titta på den spännande matchen. Skit också!

Vid något hungrigt tillfälle för ett tag sedan rev en av kaninerna ner kabelrännan från väggen och bet av delar av antennkabeln! Kanal 1, 6 och 24 har numer ett flimrande stjärnornas krig över programmen…  Tv:n däruppe kapade någon (läs vår dotter) helt och hållet genom att dra ur antennsladden ur sin kontakt för ännu längre sedan. Den enda tv:n som återstod var en pytteliten tv i vårt sovrum där jag inte hade kunnat se bollen ens om den hade varit stor som en pilatesboll! Vad skulle vi göra?? tänkte jag.

Vid den frågan hade Island börjat sjunga sin nationalsång. Jag var tvungen att sluta äta min fruktsallad och insåg att jag satt med tårar i ögonen. Så blir det varje gång! ”Tänk att här står de fantastiska atleterna och sjunger tillsammans med hejarklackar, supportrar, ledare i en skallande nationalsång” Vissa kanske är mer nervösa för att höras sjungandes på tv:n än för själva fotbollsmatchen – vad vet jag? För sitt land gör de vad som helst. Det är tydligt. Den uppladdningen är storartad och går rakt in i hjärtat på mig!

Plötsligt svartnade tv:n. Vad i helskotta???!!! Maken, som fullkomligt hade missat min stora stund med paus i ätandet och tårar nedför kinderna, hade gett sig i kast med att sätta på svtplay på tv:n!! Mitt i nationalsången!?!?!? Jag protesterade hej vilt. ”Vad gör du?? Jag vill ju se när de sjunger!” fick jag skrik-snyftande ur mig. Maken, som är den mest godhjärtade man kan tänka sig, tittade förvånat på mig och ursäktade sig lite småskrattande. Han sade att han verkligen inte menat att förstöra mitt stora ”moment”. Fast då skrattade vi båda två. Hur dumt låter inte det?

Svtplay var igång lagom till Frankrikes sång. Den magiska stunden kom tillbaka lite grann mellan mina småskratt. Ätandet upptogs snabbt därefter. Första målet gjordes av Frankrike. Jahopp… nu tog fruktsalladen slut. Jag måste nog ha lite till ändå. Jag gick ut och fixade lite frukt och hörde maken säga ”Neej!”. Jag fattade grejen. Frankrike gjorde ett mål till. Jag tog upp min jordnötssmörsburk men tappade olyckligtvis fästet och den rasade obönhörligt ner i klinkergolvet. Sönder.

Har ni provat att torka upp jordnötssmör från golvet någon gång? Det var en hel burk kan jag tillägga… Lika trögt och ovilligt som det vill blanda sig med saliv i munnen blandar det sig med kranvatten. Efter närmare en kvart började den trögflytande delikatessen istället se ut som en sörja av diarré. Så trött var jag på smöret! Till sist kunde jag ta fram dammsugaren och suga upp alla små glasbitar.

Tröttheten efter den incidenten gjorde att matchintresset sinade. Jag orkade inte se klart. Glad var jag i alla fall att jag fick uppleva Island sjunga halva sin nationalsång. Det var starkt! På riktigt =)

Hinder i vägen?

Ett extra ägg i pannkakan

15 juni, 2016

När jag kommer in i ett kreativt flöde kan det vara svårt att vara klok. Jag testar och försöker hitta nya vägar. Det är bara att det ofta slutar med samma resultat. Jag blir frustrerad, sur och tappar tålamodet.

Förra helgen skulle jag sjunga på ett bröllop och i ett av övningspassen inför det fastnade jag så infernaliskt i ”Vilar glad i din famn”. Dessa kreativa flöden är fantastiska och roliga men jag slarvar. För att släppa loss började jag experimentera med både tekniker och tongångar. Inte för att hitta ett liknande slutresultat utan mest för att ha kul… Rätt snart  insåg jag att jag hade blåst på lite för mycket för min ouppvärmda röst och det enda som fungerade riktigt bra var en ”legit”- teknik som jag inte gillade så värst mycket.

Samma dag skulle jag göra pannkakor till min dotter och hennes kompis till lunch. Precis som låten här ovanför är pannkakor den enklaste och godaste sak i världen. Om man bara gör grunderna ordentligt. Jag vet att jag inte ska snåla på det extra ägget och inte heller på smöret i pannan. Ändå gör jag oftast det. Det är ju inte så nyttigt med för mycket smör och mina ungar vill alltid äta smör PÅ pannkakan. Äggen tar slut så himla fort i paketen om man ska använda ett extra i pannkakssmeten… Snålheten går snabbt över i katastrof!!

Bra känsla i den lite nyttigare smeten. Yes! Nu kör vi. Bra värme i pannan.. NEEEJ! FÖR VARMT! Släng pannkakan fort. Torrt som fnöske i pannan. På med lite smör. Nej, nu brände det… Ja, ja, de får väl äta svarta pannkakor. Äntligen rätt värme. Men…. vad är det med pannkakan?? Den håller ju inte ihop! Får slänga nästkommande tre stycken innan jag inser att jag måste ha i ett ägg extra. Som vanligt helt enkelt. Nu äntligen börjar fullkornsdinklet i smeten göra som jag vill…  

Nästa gång som jag experimenterar med sången ska jag se till att jag är ordentligt uppvärmd och övat igenom teknikerna som jag vill experimentera med. Se till att de sitter i musklerna innan jag kör på. Jag lovar också på heder och samvete att jag från och med nu inte ska vara så snål och skippa ett extra ägg i pannkakan. Jag ska se till att skapa bra förutsättningar!

Hinder i vägen?

Roligare att städa i någon annans hus

10 juni, 2016

Ja… Tänk vad enkelt det vore om man kunde leva åt någon annan, städa den personens hus, se till att den bara åt godis på lördagar och hade balans i tillvaron. Det hade varit så mycket enklare och de jobbiga grejerna hade varit så mycket roligare att göra.

Om jag har mycket att städa hemma har jag oftast en ganska lång startsträcka. Städningen blir rätt jobbig att ta tag i. Samma startsträcka är däremot obefintlig när jag exempelvis kommer till någon släkting som behöver städhjälp. Då är det bara roligt! Det blir så fint och känslan när det blir skillnad är obetalbar. Man isolerar städningen och hittar inte på tusen andra saker som också behöver göras parallellt. Det går fort, är effektivt och roligt.

Det är också väldigt mycket enklare att vara klarsynt när det gäller andra. Utan motvilja kan jag se om maken behöver gå upp på morgonen eller inte. Hade jag levt åt honom hade jag ju bara sett till att gå upp. När det kommer till mig själv är det oftast stört omöjligt att säga att ”NU MÅSTE DU GÅ UPP” eller att i den stunden se att det ens är nödvändigt!

Tänk vad enkelt det hade varit att leva om man hade lyssnat på sina egna råd som jag ger till andra. ”Du måste ju varva ner lite”, ”Om du istället tänker så här…” eller ”Det känns ju sååå rätt för dig att genomföra det projektet”. Samma råd finns till mig själv också men de är fyllda av en aning tvivel. Har jag verkligen rätt? Ofta kommer jag fram till att jag har nog mer rätt i morgon. I dag skiter jag nog lite grann i det jag säger.

Jag kan vara väldigt klok om jag rådfrågas av någon kompis (förhoppningsvis i alla fall) men när det kommer till mig själv kan jag ha väldiga svårigheter att se klart.

Såhär är det också med sången. Att undervisa någon annan än sig själv är mycket enklare. Min egen sång har stundtals varit lite fylld av misstro till vad har har berättat för mig själv. Tur att jag har haft mina sångpedagoger och sångkompisar =)

Däremot är lyckan fullkomligt total när jag har snurrat färdigt på olika stigar för att ta mig fram till ett mål. Dimman klarnar ju så småningom och det blir väldigt enkelt att se klart. Det kanske jag inte uppnår om jag lever någon annans liv eller sjunger någon annans sånger? Det är möjligt att vägen ska vara lite kantig och stenig för att belöningen ska upplevas som så mycket större när man väl är framme? Stark i sin resa och i sin övertygelse.

Nja, jag får nog helt enkelt omformulera mig. Jag tycker nog att tvivel och stötande och blötande är en del av processen. Det är såå värt det när man hittar rätt! Eufori och känslan av att jag minsann klarade det hade jag ju inte fått uppleva annars!

Det är nog ändå roligare att städa i mitt eget hus!

Hinder i vägen?

Ska bara…

3 juni, 2016

Att jobba undan saker för att kunna slappna av efteråt är ett motto jag ofta lever efter. Om jag bara fixar det här och det här så kommer jag att kunna slappna av sedan. Just nu är jag inne i en sådan period. Mycket att göra på jobbet och stora förändringar i sikte. Då betas det av grejer vill jag lova. Sedan kan jag slappna av. Kanske sjunga en liten stund.

Sången har fått vila den sista månaden. Det är jättetråkigt men det känns som att tiden fullkomligt slukas upp i ett jättehål just nu. Lyckost den som hade ett par timmar extra varje dygn just nu 😉

Jag funderar lite på om mitt motto är rätt sätt att tänka? Jag tycker att det är viktigt att få saker gjorda i tid men jag märker samtidigt en tendens att desto mer jag får gjort – desto mer hittar jag också på. Det som var en uppgift på checklistan blev plötsligt fem.

Hjärnan vill liksom inte stänga av när jag väl har fixat en sak. Den fortsätter och hittar på fler och fler saker. När jag är mitt uppe i arbetet inbillar jag mig att det bara är att bryta mönstret när jag är klar.

Huanamej, vad fel jag har! Rimligare är nog att tänka att stoppsträckan är lika lång som halva arbetstiden. Jag tror faktiskt inte att jag överdriver.

Samtidigt är jag som allra mest kreativ i dessa perioder! De bästa idéerna och lösningar på strukturer skapas alltid i perioder när jag har mycket att göra. Jag älskar den skapandekraften som är just nu.

Jag är så pass erfaren i stressträsket att jag känner mina signaler. Jag ägnar extremt lite energi till att oroa mig eller ha ångest inför arbetsbördan. Annars hade jag aldrig orkat. Jag ser till att njuta av mitt jobb som jag älskar och jag försöker att vara noggrann med att andas. Då går det bra.

Samtidigt är jag kanske alldeles för accepterande? Även om jag har ett roligt jobb borde jag nog kanske balansera mig bättre. Så att hjärnan lättare kan stängas av när jag är  klar. Att pausa och sjunga varje dag.

Jag tänker lite grann som mannen som jag skrev om i onsdags. Han som började sjunga en kvart om dagen. Jag ska bara fixa klart allt först så sätter jag igång… Ha, ha! Nej, jag tror jag gör det redan idag!