Sångglädje

Ja, jag tränar! Ja, jag sjunger..?

27 februari, 2017

Om man ser till antal träningsanläggningar och idrottsföreningar som finns runtom i Sverige kan man bara konstatera att ”motionsrörelsen” verkligen har lyckats! Sociala medier svämmar över med filmklipp av lyckade träningspass och personbästa prestationer. Hurra för den!

När det kommer till motion och rörelse, som har så många hälso- och välmående fördelar, är tillgängligheten och variationen jättestor. Man behöver inte vara insnöad i en sport eller vara fokuserad på Vätternrundan för att känna att man får lov att njuta av motion. Det finns någon form av rörelse som passar alla och man kan spela lite innebandy med  några jobbarkompisar eller ta en hederlig promenad. Allt är ok!

Jag tror faktiskt att inom en rimlig tid kommer sången att kunna erbjuda samma tillgänglighet som motionsrörelsen. Redan nu finns en omfattande variation!

Sångrörelsen ÄR stor i dag. Den är kraftfull och livsnödvändig för väldigt många människor i Sverige. Unga som gamla. Hemma i garderoben eller på stora scener. Sångrörelsens storlek är säkerligen inte mindre än träningsrörelsens. Många tycker om att sjunga när de hör en bra låt på radio eller i bilstereon medan andra sjunger helt öppet. 600 000 människor är registrerade i Sveriges körförbund – och då är det endast de körer som valt att registrera sig.

Däremot upplever jag en skillnad i acceptans – av sig själv som ”sångare”. Även om Sångsverige basunerar ut olika alternativ för de ovana finns det fortfarande många som skulle vilja sjunga men som inte vågar ta steget.

Olika gym och föreningar jobbar hårt för att få målgrupper som normalt inte tränar så mycket att lyfta på rumpan och träna ändamålsenligt hos dem. Alla är välkomna och hälsan gynnar alla deltagare helt demokratiskt! Det finns olika pass för pensionärer, funktionshindrade, unga tonåringar osv.

I dag finns det en omfattande och inkluderande sångrörelse i Sverige. Jag hoppas och tror att budskapet snart nått fram till varenda en av garderobsångarna, bilsångarna och duschsångarna. Vi har alla ett ansvar att ändra vårt synsätt på vilka som ”får lov” att sjunga, för att skapa sångmöjligheter för varandra.

Alla som väljer att ta steget ut i ett tillåtande sångsammanhang borde få lika många ”hurra och heja”som om de hade sprungit Göteborgsvarvet. Inte minst av familj och vänner. Det finns sammanhang där just deras röst är viktig.

I dag finns det en uppsjö av olika körer där olikheter välkomnas och där kraften och energin i sammanhanget är viktigare än detaljrik interpretation. Sångtekniker för alla möjliga smaker finns tillgängliga att lära sig hos sångpedagoger och röstcoacher.

Det är roligt att vara verksam inom sångområdet just nu!

Sång är ett, av många, verktyg för att må bra och alla behöver inte älska att sjunga. Det är inte målet heller. Problemet är bara att många som jag träffar i olika sammanhang faktiskt uppskattar att göra det samtidigt som de inte ens vågar att ta en ton när någon fyller år.

Att hitta sin röst och få känna att den är viktig i ett sångsammanhang tror jag kan vara en himlastormande upplevelse för någon som varit ”tyst” sedan barnsben. Allt som oftast berättar människor som jag träffar att de fick höra att de inte var tillräckligt musikaliska när de var barn. Oftast fick de höra betydligt värre kommentarer än så.

Alla behöver inte vara OS-medaljörer eller sikta på Vasaloppet. Vi behöver inte resonera så i sångsammanhang heller. Just nu är det en väldigt tillåtande våg som kompletterar ”elit-tänkande” program som idol och talang. Jag tycker vi ska försöka få den att växa tills den sköljt över och ändrat alla begränsande tankar som finns! Sång är faktiskt roligt, härligt och underbart i så många sammanhang!