Sångglädje

Smitta mig med bra baciller

30 januari, 2017

Att få grotta ner mig i de sångtekniska delarna av sångens enorma område är något av det bästa jag vet. Även om jag älskar att sjunga för att må bra och för att det är roligt måste jag erkänna att jag också älskar den kosmetiska biten. När jag får grotta ner mig i detaljer i röstapparaten som kan göra skillnad för att få fram ett uttryck försvinner tid och rum.

Vi är alla olika och har olika relationer till sång. För någon är steget att sjunga med i ”Ja må han leva” ett trauma varje gång någon kompis eller kollega fyller år och för någon är sången ett självklart uttryck som inte går att leva utan.

Jag tror på sången i alla dess former. Jag ser enorm befrielse för dem som kommer över steget och inser att sång inte enbart är för dem som ”kan”. Sången är ett verktyg för att må bra och det är för alla som önskar. Fritt från prestation.

Men jag ser också en enorm befrielse när någon lyckas lösa upp en begränsning i sitt annars alldeles strålande och färdiga sånguttryck med hjälp av en teknisk nyckel.

Det är en fantastisk känsla att inse att man klarar något som man aldrig trott var möjligt! En känsla som på en sekund sprider sig till övriga livet – vad mer kan jag klara av som jag aldrig trott var möjligt?? Jag kanske måste börja omvärdera mig själv? Med en massa bra baciller smittar sångens vinster min tro på mig själv! Något som i många fall aldrig hade varit möjligt utan teknisk kunskap.

Jag vill fortsätta att vara nyfiken och utveckla mitt konstnärliga uttryck genom hela livet. Jag vill fortsätta att låta ”de bra bacillerna” smitta mig i andra delar av tillvaron och få mig att inse att jag faktiskt klarar det som jag trott var omöjligt!