Sångglädje

Starten på något nytt

23 januari, 2017

Tänk vad livet kan vara märkligt! Ibland har jag hur mycket flyt som helst. Livet leker och sången sprudlar. Ideér dyker upp i lika strid ström som om jag hade satt på vattenkranen.

Sen finns det perioder när det känns som att jag trampar runt i en sörja av lera och allt är motigt. Inspirationen ligger på minus och lusten har bestämt gått och gömt sig. Jag ropar av frustration över toaletten som rinner och tvättmaskinsfiltret som behöver rengöras. Fast det verkar inte bita på en toalett eller en tvättmaskin, men det är rätt skönt för mig!

Hmm… Ska det vara så?? Skapar det någon slags balans i tillvaron??!!

Ja, men jag leker lite med tanken att det gör det. Fastän jag INTE tror det när hela tvättstugegolvet är fyllt med vatten.

Utvecklingen och bakslaget kanske man skulle kunna kalla det? Utveckling – när allt flyter och kliven mot nya sångäventyr känns enkla att ta. Det är lätt att vara inspirerad. Bakslaget som kommer när allt bara går emot och man får kämpa för varje steg.

Utvecklingsfasen är ju sannerligen en utvecklingsfas. Man märker sina framsteg och tycker det är roligt. Enough said!

Bakslagsfasen kantas av missmod och stegen känns tunga. Det som varit så roligt tappar liksom sin glans. Tvättmaskinen behöver underhållas och var får man tag i en rörmokare? Även om det är sjukt tråkigt behöver det ändå fixas.

Trögt går det. Svär gör jag… Nämen hade jag lyckats sätta en kastrull på spisen med lite mjölk som ska kokas upp. FYYYYYY!

Städa, fixa, svära lite till och så plötsligt är det fint. Rent. Lagat. Nu är det bara att köra på igen! Tvättmaskinen mår bättre än någonsin och toalettstolen klarar sig länge än. Det var ju bra att det ändå blev gjort.

Är tvättmaskinsrensnings-fasen verkligen ett bakslag? Eller kan det vara början på något nytt? Är det istället en startsträcka i en enda ständig utvecklingsfas? Desto mer jag tänker på det desto mer tror jag att det är så som det ligger till.

Det ska kanske vara trögt att bryta upp och börja på nytt. ”Det gör ont när knoppar brister” liksom. Det behöver kanske få ta lite extra energi. Kanske är det större utveckling än någonsin? Fasen uppmanar verkligen till lite självgranskning. Vad vill jag egentligen här i livet? Vad behöver jag på riktigt?

Ja, nästa gång som jag känner mig oinspirerad ska jag försöka komma ihåg de här tankarna. Utvecklingskurvan har jag upplevt många gånger i min sångutveckling. Nästa gång det känns motigt ska jag påminna mig om att det är början på något nytt och spännande!