Hinder i vägen?

Ge och ge hela tiden…

18 november, 2016

Jag tycker att jag är en bra mottagare. Jag försöker i alla fall att vara det. Jag tycker att det är väldigt viktigt att alltid vara närvarande i samtal, och att på riktigt lyssna när någon vill berätta något. Jag vill inte rusa iväg eller vara avstängd när någon ger av sig själv.

Jag tar gladeligen emot när människor är generösa med sin energi, tid och avlagda saker.

Det är däremot lite av en annan femma om någon erbjuder mig hjälp. Jag blir nästan lite generad och snudd på vilsen i vad jag skulle kunna ge tillbaka som kompensation. Fast då får jag skärpa till mig.

Även om jag känner mig återställd i dag, har jag en utbränd period bakom mig. Jag jobbar dessutom oftast när andra är lediga så det väl kanske inte så konstigt om jag stundtals känner mig otillräcklig i mitt sociala engagemang. Det är nog inte så konstigt om jag tror att jag inte kommer att kunna ge tillbaka eller blir lite vilsen.

Vad har man då för förväntningar när man ger? Vad är det man vill ha tillbaka när man erbjuder något? Jag vill i alla fall helst att personen tar emot det jag vill ge. Punkt.

Jag har nog aldrig tänkt tanken att ”Nu ska jag hjälpa dig med det här för det kan vara bra att inkassera en tjänst när jag ska göra det här”. Aldrig. Jag omger mig heller inte med människor som är på det sättet.

Tjänsteutbyte med en ömsesidig överenskommelse är ju jättebra men då är det ju uttalat att det ska vara på det sättet.

Vad hade hänt om jag inte hade kunnat ta emot de kärlekshandlingar jag ständigt får av människor runt omkring mig? Då hade de ju gett och gett alldeles i onödan! Vilket slöseri!

Om vi inte har några mottagare är vi frikostiga med energi och tid utan att det landar någonstans. Det försvinner liksom ut i tomma intet. Hjälp vad hemskt!

Samtidigt vet jag att jag inte orkar ta emot hela tiden. Jag försöker att vara tydlig vid de tillfällena att nu är det tid för återhämtning och därför passar det inte just nu.

Hur hade jag känt det om jag gett av hela mig själv i ett sångsammanhang och publiken satt och pratade om vad de lagat till middag?  Att inte ha någon mottagare i den stunden hade känts utmattande…

Jag menar inte att jag måste få beröm eller bekräftelse. Det jag önskar vid alla sådana tillfällen är en inre dialog där jag ser att det jag vill säga med sången landar hos den som lyssnar. Det är likadant åt andra hållet. Om jag går på konsert och lyssnar på musiker som ger allt ska jag se till att vara närvarande och uppleva det som musikerna vill berätta för mig.