Sång och forskning

Blodkemin

9 november, 2016

Jag fastnade i en av artiklarna som jag länkade till förra veckan. Den handlade om blodkemin som ändras när vi sjunger. Forskarna hade följt två olika testgrupper under ett år och sett spännande saker.

Den ena testgruppen ville börja sjunga i kör men fick istället träffas och ha intressanta gruppsamtal i ett års tid. Den andra gruppen sjöng i kör en gång i veckan.

Det man kunde se av studien var att det bara var i ”körgruppen” som blodkemin hade positiva förändringar. Den visade också något mer. Förändringarna höll nämligen i sig under hela året.

”Det visar att man kan få inte bara tillfälliga förändringar utan – om man sjunger i kör en gång i veckan under längre tid – även mera långvariga gynnsamma omställningar av hormonsystemen.”

Det har jag inte ens tänkt på – varaktigheten av endorfinerna som ökar när vi sjunger i kör. I mina ögon är det lika viktigt att vi får en långsiktighet i påslaget som att de ökar överhuvudtaget.

Vilket antiklimax det hade varit om endorfinerna hade varit som luktsinnet, som tar bort lukten efter att vi har luktat på något smaskigt en stund. Tänk om vi först hade fått energi och lugn ett par veckor för att sedan ha förbrukat klart sången. Att den inte skulle ge samma effekt längre… Fy så tråkigt!

Ni märker vilken signalsubstans-junkie jag är! Ha, ha! Samtidigt kostar jag gärna på mig just lite ökade signalsubstanser. Om jag nu inte bör äta okontrollerade mängder choklad och godis för att höja dopamin osv kan jag faktiskt kosta på mig att sjunga i stor mängd. Det gillar jag!

Effekten verkar inte avta. Det gillar jag om möjligt ännu mer =)

Vill ni läsa artikeln så finns den här.