Hinder i vägen?

Anspänning och spänningen

4 november, 2016

Jag vet inte om det är tiden vi lever i, om det ligger i människans natur eller om det bara är jag själv som är på det här viset. Om jag, helt ovetenskapligt, tittar lite på samhällets trender när det kommer till livsstil, träning och matkonsumtion tycker jag nog ändå att mycket handlar om att ge ALLT annars upplevs det som INGET! Kraften i lagom finns förstås fortfarande kvar men mycket verkar också väldigt polariserat.

Det är bara att för mig har den devisen inte visat sig skapa så himla bra flöde eller balans.  Inte i sången heller… De dagar som jag känner mig som atlet, yogi, världens bästa mamma, fru, kock, städerska och företagare slår ledvärk och orkeslöshet ner i kroppen som ett brev på posten. Det verkar inte som att jag är byggd att vara effektiv i alla områden samtidigt…

Min kropp är min temperaturmätare. Går jag ”all in” med träning får jag snart ledvärk och ett nytt skov (jag har psoriasisartrit). Även om jag älskar träningen och mår bra för stunden blir det för mycket för min kropp. Det är som att anspänningen som jag mår bra av, som bygger muskler och ökar endorfiner övergår i en konstant spänning oavsett hur mycket jag försöker variera min träning.

Så känns det även med min sång. Jag hittar nya övningar som jag provar, blir inspirerad av och gör dem ofta och regelbundet. Jag ser förändringen och fortsätter att göra övningarna. Efter ett tag märker jag att jag har fått spänningar på nya ställen som inte gärna vill släppa enbart genom tankekraft…

Rutiner är bra! Att göra övningar är bra! Att se vikten av att ha ett avspänt förhållningssätt till det är också viktigt. Att tillåta sig vila och återhämta sig.

Det kanske kastar omkull rutinerna lite grann men det viktiga är ju att hitta rutinen i att ta sig tillbaka igen.

Att hitta ett flöde och balans tror jag är viktigt! Oavsett om det handlar om matkonsumtion, bilåkande, träning, sång eller jobb.