Sångglädje

Jaget och tolkningen

31 oktober, 2016

När det kommer till sång och musik (ja, livet i övrigt också) finns det mycket som jag inte behärskar. När jag var yngre var det lätt att fastna i sådana tankar och stundtals kan tendenserna fortfarande göra sig påminda.

Efter en intensiv period är det lätt att landningen blir lite tuff och självtvivlet får möjlighet att smyga sig på. Då är det skönt att ha varit med förr och veta hur jag ska fokusera. Att vara 30 + är så skönt. Jag kan resonera med mig själv och faktiskt lyssna om jag skulle snöa in på fel spår.

Först och främst tillåter jag mig dippa lite också. Det finns mycket utveckling i att inte alltid känna sig på topp. Jag försöker se det positiva i att stundtals vara negativ. Jag har ändå ingen lust att fastna där för länge. Jag tänker klart det jag behöver tänka och tar nya tag därefter =)

När jag sedan resonerar med mig själv försöker jag alltid fokusera på vad jag tycker är kul och vad som är mitt musikaliska JAG.

Vad brinner jag för i den här låten? Vari ligger min kompetens? Funkar min kompetens ihop med låten?

Ibland kan jag få fundera vidare…

Kan jag hitta mig själv om någon önskat en specifik låt? Hur skulle tolkningen kunna se ut i så fall? Är min tolkning förenlig med de förväntningar som ”önskaren” har? Hur ska jag förhålla mig om ”önskaren” blir ombytlig? Finns det marginaler i min kompetens? Hur skulle en variant kunna se ut?

När jag har klurat en stund kan jag stå trygg och säker i min tolkning – oavsett hur den blir, Jag kan bära huvudet högt och veta att oavsett vad andra tycker kommer jag att göra en version som är min.

Ni ser – i stället för att alltid vara alla till lags tillåter jag mig att vara ganska egocentrisk. Jag skalar bort det oväsentliga ur mina (och eventuellt ur andras) resonemang och fokuserar på vad som är viktigt för mig. Jag hittar mitt fokus.

Jag kan ta in och lyssna på vad andra säger men jag måste förhålla mig till deras ord som en temperaturmätare. Hur känner jag inför det? Var finns JAG i den lösningen? Är det förenligt med vad jag vill?

Nu råkar jag vara en person som har lätt för att anpassa mig till nya förutsättningar och tycka att det mesta är rolig. Trots det vet jag med facit i hand att om inte jag brinner för det jag gör så kommer jag snart inte att brinna alls. Så det så!