Sångglädje

Sången och öronen

24 oktober, 2016

Härom dagen satte jag mig med barnen för att visa dem ett historiskt dokument från min barndom som samtidigt är ett hysteriskt roligt barnprogram. Ebba och Didrik från 1990.  Jag skrattade så jag grät åt den kämpande pappan som gör tidscheman över toalettbesök och morgonrutiner, går på kurser och inspirerat tar hem sina erfarenheter. I andra meningen sätter man skrattet i halsen när man ser resultatet av det och hur familjedynamiken stundtals ser ut. Barnen tyckte att Ebba och Didriks syskonrelation var väldigt rolig att känna igen sig i (om än något tillskruvad).

En bit in i första avsnittet kom också en tankeväckande sång-scen.

Didrik smyger sig fram för att lyssna på den excentriske Kaj Husell (Helge Skoog) som gapar och sjunger för full hals på stranden. Kaj får syn på honom och ropar ”Vän eller fiende?” Didrik svarar ”Till vem?”. Kaj tittar uppgivet på Didrik och ropar ”Till Euterpe och hennes skyddsling – Kaj Husell!” Didrik ser frågande ut och säger ”Vem är Euterpe?” Kaj suckar djupt och svarar ”Euterpe är ju en av av de nio sång-gudinnorna. Hon är musikens musa och det är henne jag står i förbindelse med!”. Didrik frågar förbryllat ”Hur då”? Kaj svarar ”Jag öppnar mina sinnen, jag låter tungan hänga som en slapp biff i munnen, jag andas in djupt och hissar gomseglet och låter mig fyllas av Euterpes nycker. Ut genom mina vibrerande stämband föds då ljuv och gudomlig musik.” Därefter följer ett improviserat operainspirerat ”La, la, la, la, la…”

Det är en fantastisk scen där förutsättningarna i Kajs värld känns optimala. Han är intensivt sprudlande, omgivningen är bländande vacker och nu har han också någon som visar intresse för hans sång.

Jag misstänker att många andra hade stämplat honom lite av en tokstolle som står och sjunger för full hals på offentlig plats. Med vissa svårigheter att träffa tonerna hade nog många dessutom sagt att han inte KAN sjunga…

Lite senare frågar Kaj Didrik om han vill höra honom sjunga. När Didrik säger ja blir Kaj alldeles till sig ”Vill du, vill du det?!! Kom och sätt dig”. Kaj sjunger några takter med stor övertygelse och tackar och bockar inför Didriks applåder. ”ÄNTLIGEN NÅN SOM HAR ÖRA!!”

Jag tänker ofta på hur många det är som i ett eller annat sammanhang fått höra att deras sång inte är önskvärd.  ”Du kan inte sjunga”, ”Sjung inte på det där sättet”, ”Det vore bättre om du sjöng på det här viset”, ”Du borde aldrig mer ta en ton”.

Kanske ett tonfall som avslöjar att lyssnaren inte riktigt är helt nöjd med vad den har hört. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i någon upplevelse där vi inte riktigt har räckt till sångmässigt utifrån de förväntningar vi själva eller omgivningen har haft. Oavsett om man är proffs eller amatör. Det är jobbigt.

Jag gillar verkligen Kajs inställning! ÄNTLIGEN NÅGON SOM HAR ÖRA!  Jag skulle inte bli förvånad om han har fått leta ett tag för att hitta Didrik som är uppmuntrande.

Att hitta någon som uppskattar ens sång, oavsett nivå, borde alla som tycker om att sjunga få uppleva.

Alla borde åtminstone känna att det finns former och forum där deras röst och energi gör skillnad! Även om man har svårt att hitta toner eller känner sig begränsad i sitt tonomfång.

Om alla som känner sig begränsade och hämmade hittade det öra som uppskattade dem tror jag att lyckan vore gjord. Vi uppskattar och värderar saker på olika sätt. Vilket är ditt forum? Duschen, scenen, kören, sånglektioner, bilen, tv-rutan? Vill man sjunga ska man inte sluta leta… =)

Vill du se avsnittet av ”Ebba och Didrik” kan du klicka här.