Hinder i vägen?

Problemet och ringarna

14 oktober, 2016

Tidigare under veckan åkte jag på en en-dags-feber. Märkligt virus utan snuva och hosta. Jag hade ont i huvudet, frossa och feber som släppte efter mindre än ett dygn.

Vad som blev tydligt mellan sömnpauserna, när jag låg på soffan en hel dag, var hur mycket dåligt samvete jag fick av att ligga stilla. ”Jag borde sätta på en tvättmaskin”, ”Jag borde öva texter till konserten nästa vecka”, ”Jag borde hämta barnen och göra något roligt tillsammans med dem nu när jag ligger hemma”.

Det är jättemärkligt eftersom jag hade tur om jag lyckades ta mig ut i köket och hämta ett glas vatten. Dåligt samvete, som grädde på febermoset, känns ju bara onödigt!

När jag sjunger är det lätt att falla i samma fälla om jag stöter på problem…

Själva problemet går ofta går att lösa på ena eller andra sättet. Det är tankarna som ”Jag kommer aldrig fixa det”, ”Jag är inte nöjd om jag inte sjunger på exakt det sättet som jag för närvarande inte klarar av” som ställer till det.

Besvärligheterna växer plötsligt till en gigantisk mur att ta sig över. Helt i onödan!

Problemet plumsar ner i vattnet och försvinner ur synfältet men ringarna på vattenytan lever vidare och det tar lång tid innan det blir helt stilla.

Jag ska försöka ha detta i åtanke nästa gång jag stöter på något bekymmer. Låta problemet vara vad det är. Muskelspänningar och obalanser.

Mina tankar om huruvida jag klarar av att lösa upp dessa eller inte får gå och gräva ner sig någon annanstans.

Inga ”dåliga samveten”  som förstärker eländigheten här inte!