Sångglädje

Förutfattade meningar och verkligheten

5 oktober, 2016

Innan sommaren gav jag mig själv några sånguppdrag att utföra under semestern. Ett uppdrag per semestervecka. Hur gick det med dem egentligen?

Man kan säga så här: tidsbestämda och uppstyltade sångstunder som ska komma spontant är lite klurigt. En ekvation med svårigheter att gå ihop. Jag tror inte att jag lyckades tajma in rätt utmaning under rätt vecka en enda gång.

Det kändes ändå väldigt värdefullt för visst låg utmaningarna i bakhuvudet och gjorde sig påminda, Jag utförde dessutom alla individuella utmaningar under sommaren. Jag väntar fortfarande på att ”Allsången” ska bli verklighet. Höstrusk, trevligt umgänge, god mat och lite allsång på det. Det blir bra det.

Den allra största vinsten med uppdragen var att inse att mina föreställningar om mig själv och mitt förhållningssätt till sång var ganska snedvridet! Det var snarare ett uppvaknande än en uppmaning.

Tvärtom min egen föreställning sjunger jag ofta för mig själv i affären. När började jag med det?? Jag har ingen aning. Det blev tydligt att jag ofta går och trallar i fruktdisken och verkar vara bekymmerslös när det kommer till att andra människor är i närheten.

Just den inplanerade affärs-sången, som jag hade bestämt mig för, blev total katastrof. Handla sushi-grejer (typ tusen olika tillbehör) på Torp i Uddevalla i en affär jag aldrig varit i blev inte riktigt den lugna och harmoniska aktivitet som jag tänkt mig.

Hemma väntade dessutom hela sushi-patrullen som var redo att sätta igång att laga till maten. Det verkade dock inte vara den allmänna inställningen på Torp en regnig dag på västkusten. Jag tror snudd på varenda badgäst hade letat sig till Torp just den dagen.

Det slutade med att jag, med andan i halsen och totalt utmattad, säkert hade gått en mil bland affärer och restauranger kryssande mellan människor på varenda kvadratmeter innan jag hade hittat alla tusen smågrejer! Typ två timmar försenad i min tidsplanering. Det blev ingen sång den dagen!

Jag blev också väldigt positivt överraskad över att mina barn inte alls verkar så illvilligt inställda till kvällsång av mig. Snacka om att gå och ha förutfattade meningar. De sade inte att jag skulle vara tyst en enda gång utan tyckte det var spännande att få höra berättelser om sångerna som vi sjöng när de var små. Vissa kom de ihåg.

Årets bärskörd gjorde skogsutmaningen enkel! Det gick ju inte hålla sig borta från skogen. Mitt enda bekymmer i världen var vilken sång jag skulle sjunga. Då har man det rätt gott!

Nej, det blev istället till att omvärdera min syn på mig själv och min sång under dessa utmaningsveckor. Tänk att mina föreställningar om mig själv kunde vara så fel!! Jag är förstås fortfarande lite rädd för björnar i skogen men mest är jag rädd för att gå vilse. Jag håller mig till kända ställen.

Utöver en viss ”gå vilse rädsla” kan jag med glädje säga att mina föreställningar om mig själv var 100% felaktiga. Jag är med andra ord supernöjd med mina utmaningar!