Hinder i vägen?

Island-Frankrike

4 juli, 2016

Sällan har väl hjärtat klappat så innerligt och starkt på världens fotbollsåskådare som i går kväll! Påminn mig gärna om jag har fel =) Chansen att David skulle kunna vinna över Goliat gjorde gårdagskvällen fylld av förväntan och sprudlande hopp! Tänk om de skulle vinna? Fast ändå. David hade ju redan vunnit över Goliat i matchen mot England. De hade redan gjort en hjälte-insats i mina ögon.

Min gårdagskväll såg ut så här:

Jag hade precis gjort klart en fruktsallad och toppat med lite jordnötssmör. Satte mig i soffan för att tillsammans med maken titta på den spännande matchen. Skit också!

Vid något hungrigt tillfälle för ett tag sedan rev en av kaninerna ner kabelrännan från väggen och bet av delar av antennkabeln! Kanal 1, 6 och 24 har numer ett flimrande stjärnornas krig över programmen…  Tv:n däruppe kapade någon (läs vår dotter) helt och hållet genom att dra ur antennsladden ur sin kontakt för ännu längre sedan. Den enda tv:n som återstod var en pytteliten tv i vårt sovrum där jag inte hade kunnat se bollen ens om den hade varit stor som en pilatesboll! Vad skulle vi göra?? tänkte jag.

Vid den frågan hade Island börjat sjunga sin nationalsång. Jag var tvungen att sluta äta min fruktsallad och insåg att jag satt med tårar i ögonen. Så blir det varje gång! ”Tänk att här står de fantastiska atleterna och sjunger tillsammans med hejarklackar, supportrar, ledare i en skallande nationalsång” Vissa kanske är mer nervösa för att höras sjungandes på tv:n än för själva fotbollsmatchen – vad vet jag? För sitt land gör de vad som helst. Det är tydligt. Den uppladdningen är storartad och går rakt in i hjärtat på mig!

Plötsligt svartnade tv:n. Vad i helskotta???!!! Maken, som fullkomligt hade missat min stora stund med paus i ätandet och tårar nedför kinderna, hade gett sig i kast med att sätta på svtplay på tv:n!! Mitt i nationalsången!?!?!? Jag protesterade hej vilt. ”Vad gör du?? Jag vill ju se när de sjunger!” fick jag skrik-snyftande ur mig. Maken, som är den mest godhjärtade man kan tänka sig, tittade förvånat på mig och ursäktade sig lite småskrattande. Han sade att han verkligen inte menat att förstöra mitt stora ”moment”. Fast då skrattade vi båda två. Hur dumt låter inte det?

Svtplay var igång lagom till Frankrikes sång. Den magiska stunden kom tillbaka lite grann mellan mina småskratt. Ätandet upptogs snabbt därefter. Första målet gjordes av Frankrike. Jahopp… nu tog fruktsalladen slut. Jag måste nog ha lite till ändå. Jag gick ut och fixade lite frukt och hörde maken säga ”Neej!”. Jag fattade grejen. Frankrike gjorde ett mål till. Jag tog upp min jordnötssmörsburk men tappade olyckligtvis fästet och den rasade obönhörligt ner i klinkergolvet. Sönder.

Har ni provat att torka upp jordnötssmör från golvet någon gång? Det var en hel burk kan jag tillägga… Lika trögt och ovilligt som det vill blanda sig med saliv i munnen blandar det sig med kranvatten. Efter närmare en kvart började den trögflytande delikatessen istället se ut som en sörja av diarré. Så trött var jag på smöret! Till sist kunde jag ta fram dammsugaren och suga upp alla små glasbitar.

Tröttheten efter den incidenten gjorde att matchintresset sinade. Jag orkade inte se klart. Glad var jag i alla fall att jag fick uppleva Island sjunga halva sin nationalsång. Det var starkt! På riktigt =)