Sångglädje

Vill du, så binder jag åt dig en krans

24 juni, 2016

Det är inte bara ”Små grodorna” och ”Så göra vi när vi tvätta våra kläder” som är traditionsenliga sånger denna tid på året. Jag älskar mystiken och det poetiska språket som finns i några av våra mest kända sommarvisor. Att kunna sjunga sånger som berättar om ljusa sommarnätter vid midsommartid och att få en inblick om hur vi såg på myter och sägner är fantastiskt. Det är litegrann som att få kastas tillbaka till 40-talet eller medeltiden eller när de nu skrevs. Det är så nära en tidsresa som jag lär komma.

Det finns mycket spännande att läsa om midsommarafton och om man har lust rekommenderar jag verkligen att googla runt lite. Det pratas om en tradition som möjligtvis har sina rötter i forntiden och att midsommarstången skulle vara en fallossymbol, en teori som inte är helt bekräftad. En majstångstradition verkar ha importerats från Tyskland på medeltiden. Eftersom vår blomningsperiod kommer lite senare än i andra sydligare länder blev det enklare att klä den i juni.

Att det var en firandets dag är det ingen tvekan om. I bondesamhället skulle husen städas och blommor och löv skulle pryda hemmen på både insidan och utsidan.

Natten var förknippad med romantik och erotik. Eftersom naturen var så kraftfull ansågs midsommarnatten vara årets kanske mest magiska natt. Läkeväxter lär ha varit extra kraftfulla och därför skulle de plockas nu. Att gå barfota i midsommardaggen skulle ge hälsa och styrka under året. Midsommardaggen skulle bota sjukdomar och ge extra jäsning åt både bröd och öl.

Jag tänkte ge er några textrader från några av mina favoritvisor vid denna tid på året. Man kan ana mystiken och sägnerna i texterna och visst finns det ett uns av övernaturlighet i dem?!

”Visa vid midsommartid” skrevs på 1940-talet men ger en bild av midsommarnatten som den säkerligen uppfattades betydligt tidigare än så. Även om det bara är kvinno-namn som nämns i texten kan man ju hoppas att även män var inbjudna till denna spännande midsommar-resa =)

Du lindar av Olvon en midsommar krans och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står. I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn i långdans, i språngdans, på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans där Ull-Stina, Kull-Lina går. Nu tager du månen från Blåbergets kam att ge dig en glorias sken. Och ynglet som avlas i gölarnas slam blir fålar på flygande ben. Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor. I natt ska du somna vid Svartrama damm där natten och mossan är len. Du lindar av Olvon en midsommar krans och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står. I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn i långdans, i språngdans, på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Under tidig medeltid ansågs både instrument och vissa ”tonskalor” vara djävulens musik. Den accepterade musiken var endast den som framfördes i kyrkan. Jag tycker att en kvarleva av den uppfattningen är så tydlig i nästa sång-sägen även om sägnen och instrumentet fiol kom långt senare. Efter medeltiden har i och för sig fiolen varit kopplad till mytomspunna väsen som exempelvis näcken. Sen har vi ju följande sägen förstås =)

Sägnen säger att en spelman avbröt den pågående dansen en lördagskväll i Hårga i Hälsingland. Han hade ett par ”brinnande” ögon och stor mörk hatt. Spelmannens fiolspel fängslade ungdomarna så mycket att när de väl börjat dansa kunde de inte sluta. Spelmannen lockade upp dem till Hårga berg och där dansade de tills endast skeletten fanns kvar. En flicka lyckades klara sig. Hon såg nämligen bockfoten på spelmannen och gick inte in i dansen.

Jag har läst andra texter till ”Hårgalåten” som är mer beskrivande av sägnen men denna text är tagen ur den version som jag är uppvuxen med. Visst kan man ana både mystik, romantik och erotik?

Hör hur det sjunger ibland träden, ljus men vemodsfull är sommarns lätta vind. Ja, se hur den dansar över säden och smeker flickans bruna kind. Sol och vindar likt moln förjagar, livet växlar som sommardagar. Ömsom ler du och ömsom klagar men lyss till toner som behagar. Solskensglitter, fågelglitter. Allt fyller livet med behag. Livet leker, lockar smeker på denna ljuva sommardag. En dag är sorgen här kanhända, löven faller av och sången tonar bort. Ja, lyckan är flyktig som en slända och sommarglädjen varar alltför kort. Gröna gläntor, glada jäntor, kom lilla vän och ta min hand. Vi ska vandra med varandra långt in i ljusa vägars land. Sorgen kan aldrig helt oss fånga höstens gula löv kan aldrig tårar bli. Ja, lyckan kan fly på vägar många och hjärtat har sin sommarmelodi.

Mitt sista textexempel är hämtat från medeltiden. Det verkar som att man har kunnat härleda texten dit. Många tror att den har ett dolt budskap. Texten lär vara ett recept på hur man kunde framkalla en abort om man hade blivit olägligt gravid. Det var något man fick prata tyst om på den tiden. Om man ska tro de källor som jag har hittat på nätet har de växter som skrivs om i texten, med något undantag, gemensamt att de historiskt lär ha använts till att skapa en abort.

De blå bären lär vara enbär, ”hjärtans fröjd” kallade man citronmeliss, salviveja (salvia) skulle man tydligen undvika om man var gravid  och olika myntor var inte heller bra. Om det ligger någon sanningshalt i denna myt eller i växternas förmågor vågar jag inte säga.

Oavsett sanning eller inte tycker jag att den är fantastisk som kärlekstext och jag väljer att läsa den utifrån den. Med kärlekens ”Uti vår hage” önskar jag er alla en härlig midsommar!

Uti vår hage där växa blå bär. Kom hjärtans fröjd. Vill du mig något, så träffas vi där! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans. Kom hjärtans fröjd. Vill du, så binder jag åt dig en krans! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Kransen den sätter jag sen i ditt hår, kom hjärtans fröjd. Solen den dalar men hoppet uppgår! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja. Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Uti vår hage finns blommor och bär, kom hjärtans fröjd. Men utav alla du kärast mig är! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!