Hinder i vägen?

Roligare att städa i någon annans hus

10 juni, 2016

Ja… Tänk vad enkelt det vore om man kunde leva åt någon annan, städa den personens hus, se till att den bara åt godis på lördagar och hade balans i tillvaron. Det hade varit så mycket enklare och de jobbiga grejerna hade varit så mycket roligare att göra.

Om jag har mycket att städa hemma har jag oftast en ganska lång startsträcka. Städningen blir rätt jobbig att ta tag i. Samma startsträcka är däremot obefintlig när jag exempelvis kommer till någon släkting som behöver städhjälp. Då är det bara roligt! Det blir så fint och känslan när det blir skillnad är obetalbar. Man isolerar städningen och hittar inte på tusen andra saker som också behöver göras parallellt. Det går fort, är effektivt och roligt.

Det är också väldigt mycket enklare att vara klarsynt när det gäller andra. Utan motvilja kan jag se om maken behöver gå upp på morgonen eller inte. Hade jag levt åt honom hade jag ju bara sett till att gå upp. När det kommer till mig själv är det oftast stört omöjligt att säga att ”NU MÅSTE DU GÅ UPP” eller att i den stunden se att det ens är nödvändigt!

Tänk vad enkelt det hade varit att leva om man hade lyssnat på sina egna råd som jag ger till andra. ”Du måste ju varva ner lite”, ”Om du istället tänker så här…” eller ”Det känns ju sååå rätt för dig att genomföra det projektet”. Samma råd finns till mig själv också men de är fyllda av en aning tvivel. Har jag verkligen rätt? Ofta kommer jag fram till att jag har nog mer rätt i morgon. I dag skiter jag nog lite grann i det jag säger.

Jag kan vara väldigt klok om jag rådfrågas av någon kompis (förhoppningsvis i alla fall) men när det kommer till mig själv kan jag ha väldiga svårigheter att se klart.

Såhär är det också med sången. Att undervisa någon annan än sig själv är mycket enklare. Min egen sång har stundtals varit lite fylld av misstro till vad har har berättat för mig själv. Tur att jag har haft mina sångpedagoger och sångkompisar =)

Däremot är lyckan fullkomligt total när jag har snurrat färdigt på olika stigar för att ta mig fram till ett mål. Dimman klarnar ju så småningom och det blir väldigt enkelt att se klart. Det kanske jag inte uppnår om jag lever någon annans liv eller sjunger någon annans sånger? Det är möjligt att vägen ska vara lite kantig och stenig för att belöningen ska upplevas som så mycket större när man väl är framme? Stark i sin resa och i sin övertygelse.

Nja, jag får nog helt enkelt omformulera mig. Jag tycker nog att tvivel och stötande och blötande är en del av processen. Det är såå värt det när man hittar rätt! Eufori och känslan av att jag minsann klarade det hade jag ju inte fått uppleva annars!

Det är nog ändå roligare att städa i mitt eget hus!