Sångglädje

Nöjda?

30 maj, 2016

Just nu är jag är inne i en stark utvecklingsfas och det är så vansinnigt roligt. Och jobbigt!

Jag känner ingen tvekan inför de val som jag har gjort och jag vet att de är rätt för mig. Som tur är! Annars hade jobbigheten varit förknippat med betydligt större bekymmer än att jag ska följa mitt hjärta.

Jag vill så gärna att alla ska vara nöjda och glada. Jag går gärna en extra mil om det skulle hjälpa någon som jag tycker om. Sjunger med glädje sånger som någon annan väljer och anpassar gärna repertoar efter de som ska lyssna. Samtidigt känner jag enorm glädje i att sjunga det som jag själv väljer för min egen skull. Publiken verkar köpa den varianten också…

Förändringarna som väntar mig och mina kunder/elever skapar nya förutsättningar. Det är väldigt roligt och jag är övertygad om att det kommer att bli jättebra! Det jobbiga är bara att alla kanske inte hänger med i svängarna? Jag vet ju inte hur alla känner? De nya förutsättningarna kanske inte fungerar för alla? Kontroll-tanten i mig tycker att det är jobbigt… Jag vill ju så gärna att det ska bli bra för SAMTLIGA! En ekvation som till och med jag hör faller på sin egen rimlighet…

Jag väljer att se det så här: Om jag tror på det som jag ska genomföra så evinnerligt mycket som jag gör kommer det att dra till sig andra. Glädjen och entusiasmen kommer att smitta av sig. Det blir som ett läskpapper. Kanske rent av en attraktionskraft?!

Det kommer att lösa sig oavsett hur det blir. För samtliga. Jag inser att jag har kommit långt i processen.

Att våga fullfölja mina förhoppningar och satsa på det som gör mig själv glad tror jag är den rätta vägen. Att vara sann mot sig själv. Så har jag gjort tidigare och det har blivit bra. Både i låtval och val av drömmar.  Jag hoppas att svängarna blir lagom rundade så att det är enkelt att sitta kvar. För den som vill. Som jag skrev tidigare; publiken kanske ”köper” den här varianten också =)