Sångglädje

Myndig

23 maj, 2016

20-årsåldern hade verkligen sin tjusning. Fylld med energi och livskraft gav jag mig ut på ena upptåget efter det andra. Galet, vilt och tokigt! Ja, så var det nog… Eller om jag ska vara helt ärlig så kanske jag inte gjorde så mycket vilda grejer. Mest roliga! Ha, ha!

Trots det kan jag med säkerhet säga att jag är glad för att jag inte är 20 längre. Jag tycker att det är ännu bättre nu.

Varför?

Jag tycker att jag får så mycket bekräftelse så här på ”äldre” dagar. Det som jag sökte och försökte hitta i 20-årsåldern har i 30-årsåldern fallit på plats.

Visst verkar jag ytlig? Det är bara att jag äntligen har fattat att bekräftelsen är så mycket bättre om den kommer från en själv. Att vara trygg i sig själv är en riktigt go känsla! Utan att vara i närheten av Rihannas eller Michael Jacksons berömmelse.

När man är trygg och accepterar den man är tror jag att det smittar av sig till andra. Om man inte lägger så mycket energi på att fundera på hur man uppfattas har man mycket mer energi över till att vara närvarande och engagerad. Jag älskar ju att möta andra människor!

Jag märker också att nu för tiden har det som jag säger en större tyngd. Även om jag själv upplever att jag fortfarande leker jobb, leker företag, leker mamma, leker som människa märker jag att jag inte riktigt tas emot på det sättet. Jag tycker att jag gör likadant som jag gjorde som 20-åring men nu tas jag oftast på allvar. Vilken känsla!

Det gäller även konstnärligt. Som 20-åring kunde jag ibland ha någon i publiken som tog sig friheten att ge mig lite tips för vad jag skulle kunna förbättra.”Det var ju väldigt bra, men det skulle vara ännu bättre om du tänkte på det här”! Jag sände väl ut signaler att det var ok att ge mig tips..

I efterhand tänker jag… Hjälp! Vem i en publik skulle ens komma på tanken att tro att den har tolkningsföreträde?! En person. I en publik. Det är den som står på scenen som bestämmer vad som kommer ur strupen. Oavsett hur gammal eller ung den är.

I dag hade jag lugnt och trevligt tackat så mycket för åsikten och samtidigt förklarat att när det nu är jag som står på scenen är det jag som gör tolkningen av sången. Men just det, nu är jag ju i 30-årsåldern. Det skulle aldrig hända.

Kort och gott; nu har jag tillåtelse att härja fritt. Jag har lärt mig ramarna, har hyfsad koll på de nitar jag har gått på och ser till att bekräfta mig själv. Jag njuter av alla roliga upptåg jag fortfarande ser till att ta mig för!