Hinder i vägen?

Fritt uttryck

20 maj, 2016

När man utvecklar sång kan man göra det ur många aspekter. Alla sångpedagoger och sångare fokuserar på olika saker och utvecklar sin egen metodik för att nå fram till fria och tekniskt fungerande röster. Det är fantastiskt med den mångfalden!

Själv jobbar jag till stor del utifrån tre huvudaspekter.

Dels har vi själva hantverket; de tekniska färdigheterna att kunna utöva sång. Det är en stor del av mitt jobb. Att ha tekniska färdigheter skapar förutsättningar för att kunna uttrycka sig med sin röst. Att få se elever bli ”befriade” från begränsningar i rösten är något av det häftigaste jag vet.

En annan aspekt som jag själv fått tampas med när jag var yngre, och som jag ibland möter hos elever, är mentala begränsningar. De är avgörande för om vi exempelvis vågar ta plats, vågar utvecklas och vågar utmana oss själva. Det behövs sällan någon djupare analys för att lyckas bemästra sina begränsningar. Ibland räcker det att få höra att det INTE är en fysisk begränsning att ta en ton som verkar omöjlig vid första anblick. Ibland får man avleda, ibland räcker det att vara medveten och stundtals får man kanske ta ett litet snack. Det brukar lösa sig.

I mina ögon utgör de två ovanstående aspekterna själva ramverket i sången och skapar förutsättningar för att ge liv åt den tredje aspekten, som är det konstnärliga uttrycket.

Det konstnärliga uttrycket gillar att vara fritt och obesvärat av kontroll. Precis som med kärlek och vänskap kommer sångens uttryck aldrig att växa eller utvecklas genom att vi kontrollerar det. Hur gärna vi än vill känna att vi har koll på läget är det en illusion att inbilla sig att det skapar en frihet och växtkraft.

Många delar av hantverket behöver fokus, energi och kontroll  för att vi ska tillgodogöra oss tekniker som hjälper oss i vårt uttryck. För att det ska bli magiskt och underbart måste vi däremot släppa på kontrollen. Låta känslor och själen ta vid och ge liv åt all teknik som vi har lärt oss. Uttrycket måste få vara fritt. Precis som kärlek.

I det konstnärliga utövandet är det dessutom man själv som har tolkningsföreträde. Låter man hjärtat bestämma hur tolkningen blir kan inga ord från publiken väga tyngre. Oavsett om de är bra eller dåliga. Låter märkligt i en värld där allt ska recenseras och analyseras? Det är möjligt. Det konstnärliga uttrycket kan inte kontrolleras av vare sig åsikter, personer eller tankar. Det är fritt. Så det så!