Sångglädje

Vildhästen

16 maj, 2016

Sedan jag blivit äldre har jag insett ett och annat om mig själv. Jag har en vildhäst boendes i mig. Den vill hela tiden göra som den själv vill och när den släpps fri går den inte att göra tam. Den sover i vissa sammanhang men ser till att den får luft lite då och då.

Den har alltid funnits där men i perioder har jag hållit den i schack genom att släppa ut den i lite lagom stora hagar. Nu låter jag den löpa fritt.

I vissa sångstilar finns det en del regler och även om sångpedagoger lägger olika mycket vikt vid olika saker finns det generella drag. Jag försökte lära mig så mycket jag bara kunde om dessa regler för att kunna sjunga så som jag borde.

När vi fick barn flyttade vi bokstavligt och bildligt talat bort från regel-världen. Vi flyttade på oss fysiskt och de första tre åren hade jag inte så mycket kontakt med den. Den hamnade lite längre bort i periferin. Barnen tog dessutom all uppmärksamhet och jag hade svårt att sjunga något annat än barnvisor. Då började vildhästen komma fram igen.

Jag gillar det! Jag måste få känna friheten i att inte alltid vara styrd. Att jag får bestämma själv och får lägga upp mitt arbete på det sätt jag väljer. Att jag känner att jag kan vara flexibel, ångra mig och göra om.

Så gillar jag att jobba med sången nu för tiden. I vissa sammanhang plockar jag säkerligen fram regelboken och ser till att jag gör som jag ska. Så mycket provokation känner jag inte att jag har i mig att jag måste utmana hela tiden.

I övrigt låter jag bli. Det kan bli lite vad som helst =)