Hinder i vägen?

In i väggen…

13 maj, 2016

Att vara sångpedagog till sig själv är inte det enklaste. Även om jag försöker hitta tid att boka in en och annan sånglektion hos en annan sångpedagog är det stundtals ett nödvändigt ont att vara lite ”boss” över sig själv när man ska lära sig en ny repertoar.

Stundtals verkar jag inte ha så värst stort förtroende för mig själv och vägrar blankt att lyssna. Som en obstinat 2,5-åring måste jag sätta mig på tvären och göra precis tvärtom. Att försöka göra omvänd psykologi på mig själv är stört omöjligt för då är plötsligt viljan att göra tvärtom puts väck!

Övningarna slutar i katastrof – med gråten i halsgropen manifesterar jag uppgivet att jag ALDRIG kommer att lära mig det här. Om jag bara hade lyssnat på mig själv hade jag för det första inte hamnat i den situationen till att börja med men jag hade också skrattat åt ett så dumt påstående som att tro att jag ALDRIG kan bli bättre. Det är klart att jag kan! Det gäller bara att gå rätt väg!

Tyvärr är det så att jag utnyttjar de tillfällen som jag är lite lagom tafatt som sångpedagog till max. Det enda motståndet blir ett uppgivet: ”Men Helene, kan du inte tänka dig att göra som jag säger, åtminstone lite grann?” Det blir problematiskt.

Trilskas jag ordentligt med mig själv blir resultatet att jag bankar in huvudet i väggen, blir sur för att jag inte lyckas, bankar in huvudet i väggen, blir arg för att det går så skitdåligt, bankar in huvudet i väggen och blir till sist så vansinnig att jag ger upp med ursäkten att IDAG VAR DET INTE MIN DAG!!

Egentligen vet jag ju varför det inte gick så bra. Jag gjorde inte grejerna i rätt ordning eller på det sätt som jag sade till mig själv.

Muskelminnet behöver känna på varje ord och vänja sig vid vokaler och konsonanter. Då är vägen till framgång enkel. Dessvärre är lockelserna till ”bara köra på-sång” ibland lite för lockande.

Det är lite som godis-skålen innan maten i svaga ögonblick. Hur blir ställningen mellan ordentlig mat och godis i slutet av kvällen? Inte riktigt som den borde… Ha, ha! Så är det med teknik och ”bara köra-på-sång” också. Sockerstinn och hängig innan läggdags är den värsta kombinationen. Precis så blir balansen när jag sjunger också. Vid teknik-övning som urartar blir jag bara irriterad och uppgiven. Mycket energi fast hängig på samma gång. För mig är det samma kamp.

Vid vissa tillfällen är ståndaktigheten så liten att man kanske inte ens borde ha en godisskål hemma. När det kommer till sång handlar det snarare om tid på dygnet. Jag känner mig själv… Jag vet att kl 20.00 och framåt är jag mer benägen att fuska och smita. Att öva in något nytt blir egentligen bara kontraproduktivt. Å andra sidan räcker det ibland med ett tillfälle av riktigt bra övning vid en bra tid på dygnet för att det sedan ska smitta av sig på mina senare repetitioner.

Att skapa en fungerande struktur är nyckeln för att lyckas. Jag behöver se till att utsätta mig för lockelserna när suget är som minst. Att låta ”köra på sång” få vara vad det är och låta det ta plats i ett annat sammanhang än när jag ska lära mig nytt. Att låta godis-skålen få stå framme när jag inte är som hungrigast och behöver mat. Då blir det bra =)