Sångglädje

Fullständig kapitulation!

18 april, 2016

Fullständig kapitulation!

Nu är det dags för dag fem av röstyogan och jag är fylld av förväntan. Något är det som gör att jag mår väldigt bra både i yogaformen och i miljön. Kanske är det den fantastiska gruppen som stöttar varandra och ser till att också skratta hejdlöst tillsammans genom tuffa moment? Vi har väldigt roligt! Kärleken till yogafröken har förstärkts och jag älskar hennes musikaliska låtval! Kanske är det att sången och rörelsen som vi stundtals också gör ligger så nära mig själv att jag bara måste älska det? Kan det vara den medvetna andningen som ger så mycket lyckopiller att det kommer räcka i flera år. Troligtvis är det alla delar som ger mig denna grymma upplevelse!

Övningarna som vi gör är sannerligen verksamma på olika sätt. På ett sätt ser de till att man inte fokuserar på vad man tänker men samtidigt inser man ju ett och annat när man lyssnar in kroppens och vad som känns rätt. Det är ju en häftig känsla att plötsligt inse att vissa saker borde prioriteras mer i livet än andra. Då kommer ”huret” in i bilden…. Hur ska jag göra för att det ska bli så??

De tankarna får jag faktiskt dämpa lite. Ha tillit till processen! Eller om jag ska vara riktigt ärlig så gör jag som jag brukar – tvärtom! Jag tänker så det knakar, bollar idéer och ser till att jag baske mig tänker klart. Jag beskriver det som jag brukar; jag tänker som en ångvält!

Därefter når jag fullständig kapitulation och kan vara i mitt lyckorus. Balans gott folk! Återigen landar jag i kroppen. Lugn och harmonisk!

För mig tror jag att det viktiga är att dessa bitar samspelar. Alla ”tänker” sig inte fram till lösningar på samma sätt som jag gör. Det är jag medveten om. Jag kanske rent av är ensam:)

Det vore också en lögn att säga att slutresultatet alltid blir så som jag tänkt. Oftast inte. Jag behöver dock ha ramarna klara så att jag tryggt och lugnt kan fortsätta processen. Låta den ta sin tid. Ha tillit!

Jag tror att det är viktigt för mig att jag får tänka klart, när hela jag skriker att jag vill, men att jag därefter får vila i vad kroppen signalerar.

Nu är jag i fullständig kapitulation! Väldigt spänd på vad dagen har att erbjuda:)