Sångglädje

Steve Jobs – ett sångargeni?

11 april, 2016

Nja… Jag har ingen aning om Steve Jobs på något sätt sjöng eller hade den minsta fallenhet för konstnärligt sånguttryck heller. Jag borde kanske inte ens formulera mig på just det sättet… Han har sannerligen fått folk att hoppa upp och ner av glädje när han har stått på scen men inte för att lyssnarna gillade att sjunga med i någon låt. Det är möjligt att han sjöng för sin egen skull men tonerna tog sig inte, vad jag vet, ut till de stora skarorna.

Jag inser alltmer att det mesta i livet hänger ihop. Oavsett om jag ska sjunga, prestera, njuta, leva, träna, älska, jobba, spela datorspel eller vad man nu gör så formas aktiviteterna av den inställning jag har. Den kan skilja sig från aktivitet till aktivitet men borde den verkligen det??

Jag såg Steve Jobs hålla ett tal i början av året och insåg att han lika gärna kunde ha pratat om ett konstnärligt uttryck, förhållningssätt till livet eller vad som helst istället för sin karriärresa. Det var så sant för många delar av tillvaron.

Många tekniskt duktiga sångare får ibland kämpa med att kunna förmedla sina känslor. Det är inte alltid som det kommer av sig självt. På samma sätt kan en bristande teknik göra att det blir svårt att förmedla de känslor man har. Det blir svårt att få fram de nyanser man vill i sången om man inte har utvecklat själva ”hantverket”. Helst ska ju hela uttrycket fungera! Både teknik och känslor.

När någon sätter fingret på vad som är viktigt i ett konstnärligt uttryck, så som jag upplevde att Steve Jobs gjorde, undrar jag om man ändå inte är någon form av sångargeni indirekt? 😉

Nu har jag hypat citatet så länge att det kanske är dags att avslöja det… Trumvirvel…. Badam! NUUUU!!!

”Your time is limited so don´t waste it living someone elses life. Don´t be trapped by dogma which is living with the results of others thinking. Don´t let the voice of others opinions ground out your own inner voice. And most important have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.”

Det här med att följa sin ”inre röst” och sitt eget ”hjärta” stämmer ju i alla lägen i livet. Jag menar absolut inte att man smått aggressivt ska ge sig in i en ”TA INGEN SKIT” a´la Grynet värld där jag alltid har rätt och andra har fel. Att lära sig förhålla sig till andras åsikter och tankar tror jag är jätteviktigt. Frågan är bara om man vill göra dem till sina egna eller om man vill låta dem vara vad de är – andras åsikter.

Låt dem inspirera och berika dina val. För mig är det så att det jag själv vill kryper fram ännu starkare om jag har någon som säger raka motsatsen.

Ibland grusas dock min rätta känsla av att jag fastnat i ett roll-mönster med en person. Det innebär att motståndet kanske inte hjälper mig få fram det som jag själv vill i en sakfråga utan blir någon form av ”jag tänker baske mig inte ha fel mot den där personen”-kamp. Som tur är var det betydligt mer förekommande när jag var tonåring än vad det är idag. Ha, ha! Resultatet i sången? Personligen är jag inte så förtjust i uttryck med forcerade känslor…

Men jag är å andra sidan inte så förtjust i ett uttryck som signalerar en snudd på desperat önskan om att göra rätt utifrån någon annan tanke heller.

”Flowet” infinner sig bara om man bestämmer sig för att lyssna på sig själv. Andras tankar och åsikter får helt enkelt vara DERAS tankar och åsikter. Jag försöker lyssna ordentligt, låter orden landa lite och tar till mig av det som jag känner är rätt för mig. Då blir det bra =)