Sång och forskning

Blev jag något smartare?

30 mars, 2016

Ja, det är frågan! Jag skulle inte på något sätt kalla mig smartare än någon annan som barn. Jag var nog rätt ofta i min egen värld och tänkte på hur jag skulle kunna konstruera ett barbiehus eller en stor låtsashäst på bästa sätt. Därefter gick nog en del tankemöda åt till att försöka övertyga mina snälla morbröder att bygga dessa till mig. Jag var nog rätt övertygande tror jag. De byggde de finaste grejerna till mig och min syster!

Varför funderar jag ens på detta? Jo, därför att forskare har kunnat se att arbetsminnet stärks betydligt mer hos de barn och ungdomar som regelbundet utför en musikalisk aktivitet. När vi musiktränar händer samma saker i vår hjärna som muskulär träning gör för våra muskler. Vi skapar förändringar, exempelvis blir förbindelsen mellan höger och vänster hjärnhalva bättre. Om arbetsminnet är starkt kommer vi ha lättare att ex lära oss saker och att se samband när vi räknar.

Jag började spela piano och sjunga i kör på musikskolan när jag var nio år. Det var den första organiserade musikaliska aktiviteten som jag kom i kontakt med. Dessförinnan sjöng jag mycket, spelade in mig på band och lyssnade på mina spännande kompositioner. När jag kom till tonåringen i grannhuset fängslades jag av hennes pianospel och jag glömmer aldrig när hon spelade det vackraste stycke jag dittills hört – Fur Elise. Hon berättade historien bakom och den tog jag med mig till mina lekiskompisar och berättade entusiastiskt om vid fruktstunden någon dag senare. När jag fick möjlighet satte jag mig vid hennes piano och försvann in i min egen lilla värld.

Det är omöjligt att göra någon jämförelse med mig själv. Jag vet ju inte hur smart jag hade varit om jag inte hade musicerat. Det är också svårt att jämföra med klasskompisarna. Typ 80% av dem spelade också instrument, åtminstone under några år. Vi hamnade nog helt enkelt på samma smarthetsfördelning som vi hade gjort även utan instrument. Fast vi kanske höjde ribban och blev smartare? =)