Hinder i vägen?

Trägen vinner…

29 januari, 2016

Vill bara säga att det verkligen inte är helt lätt att lära sig något nytt så att det sitter i ryggmärgen. Jag har sällan problem att se processen i ett längre perspektiv när det kommer till andra men när det gäller mig själv verkar all vett och sans ha försvunnit ibland.

Familjen har kaniner som springer fritt i huset som små söta blandningar av katter och hundar. De verkar ha en inlärningsprocess som ser ut så här: de är envisa som åsnor och ger sig inte förrän de lyckats med sina projekt. När de väl lärt sig hur de ska bära sig åt, att exempelvis smita från uteburen, kan de det för alltid. De gör det om och om igen. Som kaninföräldrer får man klura ut något kreativt och bygga nytt på rymningsstället så att inte familjelyckan byts mot familjekatastrof!

Så fungerar inte jag! Eller så många andra människor jag känner. Vägen från att en gång ha lyckats med en ny teknik till att den ska hänga med per automatik är lång. För att de gamla ränderna inte ska lysa igenom måste man medvetet öva in den nya tekniken om och om igen. Kanske till och med i varje ny textrad. Det räcker inte att ha lyckats några gånger. Vanans makt är stor (och stark!).

Däremot kan jag känna igen mig i kaninernas envishet. Den är nog vansinnigt bra att ha ändå! I mitt fall är den säkerligen nyckeln till att lyckas =)