Sång och forskning

Delad sång är dubbel glädje

27 januari, 2016

Tusentals människor lyckas hålla sams, ha roligt och vara glada tillsammans. Alla glömmer bort sina politiska åsikts-skillnader och skiftande värderingar. Låter det som en utopi? Jag tror tvärtom, att det till och med att det är en ganska vanlig företeelse.

Oavsett om det gäller en hockeykör eller en Iron Maiden-konsert är alla glada (nästintill) och samsas på en liten yta. Ingen verkar generat hävda till grannen att ”jag kan inte sjunga” eller obstinat vägra ta ton. Ingen verkar heller komma på tanken att börja kommentera den andres röst eller sång mellan hockeypuckarna. Alla dessa människor, där stora delar säkert aldrig skulle få för sig att sjunga i vanliga fall, sjunger tillsammans. Är sången sekundär i sammanhanget? Möjligtvis i tanken.

I gemenskapsbyggande är körsång däremot långt mer än sekundär! Många på arenan skulle säkert vägra att erkänna sig som körsångare – det är ju inte därför man går dit. Vem skulle komma på tanken att se konserten med favoritartisten som ett körevent?? Jag skulle ändå vilja hävda att när tusentals människor stämmer upp i sång samtidigt blir det en typ av körsång. Oavsett syfte eller sångförmåga.

Forskare på universitet i Oxford har kommit fram till att bland olika hobbyaktiviteter är körsång den aktivitet som skapar gemenskap på kortast tid bland deltagarna. Det är alltså inte konstigt om upplevelsen av gemenskap och samhörighet på hockeymatchen blir större om vi sjunger tillsammans! Vetenskapen har som sagt visat att gemenskap är en av effekterna när vi sjunger tillsammans.

Här kan du läsa lite mer om studien och länka dig vidare till publiceringen av den.