Sångglädje

Allsång

1 augusti, 2016
kaboompics.com_Spinach, chicken & pomegranate salad

Utmaning nr 4

Finalen på utmaningsveckorna blir storartad! Du har en vecka på dig att se till att du vid något tillfälle hamnar i ett allsångs-sammanhang. Kompisar, familj eller bekanta tillsammans med lite god mat och allsång blir ett alldeles strålande sätt att avsluta sångutmaningarna. Utmaningen är utförd när ni har sjungit minst 4 låtar. OBS! Att sätta sig framför tv:ns allsångsprogram räknas inte.

Jag älskar att sjunga tillsammans med kompisar när vi har kalas och festligheter. Det blir alltid så livat och glatt med några sånger i ryggen. Denna vecka får våra vänner och vår familj vara försiktiga likt havet stormar. Det kan hända att det blir just de som får sjunga några låtar med mig =).

Sångglädje

Godnattsång

25 juli, 2016
sunset-1109699_1280

Utmaning nr 3

Trots att dina barn aldrig vill att du ska sjunga när de ska gå och lägga sig nu för tiden, blir denna veckas utmaning att göra godnatt-stunden till en mysig återblick till när de var små. Då sjöng ni varje kväll. Ta fram den sönderbläddrade sångboken som ni använde i flera år när ni lägger er någon kväll denna vecka. Utmaningen är utförd om du lyckas övertyga dem. De är ju ändå 9 och 6 nu…

Oj, hjälp vilken underbar utmaning som jag just gav till mig själv! Jag blir jätteglad men också lite bekymrad. Inget av barnen har velat ha godnatt-sång på flera år. Inte ens när jag har försökt… Här är det nog inte jag själv som sätter stopp är jag rädd. Mysigt skulle det ju vara… Undrar om man kan ändra utmaningen lite till ”helst en mysig återblick”, eller ”om du har tur en mysig återblick”? Barnen gillar ju att sjunga själva och har inget emot att jag sjunger på dagarna. Kvällsstunden är dock väldigt kräsen… Det duger inte med vilken bok som helst kan jag lova! Det är dessutom aldrig den som jag föreslår… Ja, jag antar utmaningen om det så ska ta mig hela veckan att genomföra den =)

Okategoriserade

Naturen

18 juli, 2016
forest-path-1081805_1280

Utmaning nr 2

Denna vecka ska du Helene få utmanas i något som du gör alldeles för sällan. Sjunga i naturen. Det kan vara i skogen, vid någon form av vatten, på ett berg eller på någon åker någonstans! Utmaningen är utförd när du har sjungit minst 10 minuter i någon av de miljöerna. Det räknas inte att sjunga en trudilutt i skydd bakom bildörren av rädsla för vildsvin, älg, varg eller björn. Det räknas bara om du är i själva miljön.

Jo, men så är det ju lite… Jag är ju rädd för vissa djur när jag är i skogen själv. Jag tror att det beror på att jag lider av alldeles för bra fantasi. Fantasi är fantastiskt i de allra flesta fall men när det kommer till mörker och att vara ensam i naturen då är det mest en last. Jag älskar att vara i naturen och jag älskar mörker. Bara jag har någon med mig och att det är tänt när jag går och lägger mig, ha, ha! Denna utmaning ska jag nog maxa. Jag ska våga vara själv! Utmaningen är antagen!

Sångglädje

Sjung i affären

11 juli, 2016
bananas-698608_1280

Utmaning nr 1!

Denna vecka ska du, Helene, göra något du är rädd för att göra. Du ska nämligen nynna eller småsjunga när du är i mataffären. För en väl genomförd utmaning behöver det vara minst 3 personer någonstans i närheten av dig. Om du vill ha en riktig guldstjärna sjunger du i kön till kassan.

Ja, det är sant… Jag har väldigt svårt för att spontansjunga när det är folk runt omkring. Till och med supertyst så ingen hör. Även om det har blivit lite bättre sedan jag fick barn och allt inte är så himla allvarligt längre är det fortfarande svårt. Jag önskar att jag kände mig lite friare.

Häromdagen var jag inne i en affär där expediten gick och småsjöng lite. Vilken stämningshöjare det var! Jag blev så himla glad. När man går och trallar eller visslar lite kan man ju omöjligt vara arg eller ledsen och jag tänker att delad glädje är dubbel glädje. Men det är klart… det är inte alltid det blir bra. Här är några tips för det spontana småsjungandet:

  1. Sjung inte om du är alldeles till dig av nervositet. Svettningar och känslor av obehag bör tas på allvar. Undvik i möjligaste mån att sprida odörer, kroppsvätskor och instabila vibbar! Ta ett nytt tag en annan dag.
  2. Undvik ögonkontakt när du utför utmaningen. Det är viktigt att det verkar som lite tanklös sång när man går och lallar i sin egen värld. Folket runt omkring dig ska inte få känslan av att de måste ge dig beröm!
  3. Håll ljudnivån till en ”Icke störa sin omgivning”-nivå. Missförstå mig rätt här. Folk gillar konserter – när de har valt dem själva! Det är inte säkert att en ”konsert” bland äpplena tas emot så positivt om personen har bråttom och måste plocka till sig många, många äpplen.
  4. Välj sångstil efter tillfälle. Med andra ord: undvik alltför genomträngande tonbildning i mataffären.
  5. Se inte sjungandet i offentlighetens ljus som en övningsstund där du tar om samma tre toner hundra gånger. Folk har hunnit tröttna efter tredje, fjärde gången!

Jag önskar mig själv lycka till! Det lär jag behöva =)

Sångglädje

Underbara ledighet

8 juli, 2016
summer-779385_1280

Även om jag har ett roligt jobb, som också är en hobby, ska det bli skönt att gå på semester! Att känna att jag gjort klart så mycket som jag hann med är en go känsla. Det spelar ingen som helst roll att jag skulle ha velat hinna med ytterligare lite till, för nu ska jag vara ledig. I ärlighetens namn hann jag med väldigt mycket. Känslan är fantastisk!

Det är nästan som om hela världen ligger för mina lediga fötter. Möjligheterna känns oändliga (inom vissa ekonomiska ramar möjligtvis, ha, ha!). Oavsett hur vädret blir eller vilka semesteräventyr som vi hittar på lovar jag att vara närvarande. Jag ska skratta hejdlöst när jag tycker något är roligt och låta mig själv gråta en skvätt som ”Lille skutt” om jag behöver. Jag ska sjunga när och om jag känner för det! Då blir det den lyxigaste ledigheten.

För att krydda till vardagen lite tänkte jag ge mig själv en sång-utmaning varje vecka här på bloggen. Utmaningen ska göras minst en gång den veckan det gäller men den får gärna utföras samtliga veckor och hur många gånger som helst. Om jag känner för det. Vill du haka på får du gärna skriva hur det gick i kommentarerna =) Själv kommer jag att skriva ett inlägg om hur det gick när jag är tillbaka igen.

Nej, nu återstår bara att ta av mig kragen som jag sytt ihop med alla ”ska bara” och ”jag hinner inte” under året. För att citera en grymt trevlig och härlig person som jag älskar säger jag ”Den här semestern ska jag vara mer ledig än jag varit på länge”. Om inte i tid, så helt klart i inställning!

Jag önskar er alla en riktigt fin och energigivande sommar! // Helene

Hinder i vägen?

Island-Frankrike

4 juli, 2016
sport-788105_1280

Sällan har väl hjärtat klappat så innerligt och starkt på världens fotbollsåskådare som i går kväll! Påminn mig gärna om jag har fel =) Chansen att David skulle kunna vinna över Goliat gjorde gårdagskvällen fylld av förväntan och sprudlande hopp! Tänk om de skulle vinna? Fast ändå. David hade ju redan vunnit över Goliat i matchen mot England. De hade redan gjort en hjälte-insats i mina ögon.

Min gårdagskväll såg ut så här:

Jag hade precis gjort klart en fruktsallad och toppat med lite jordnötssmör. Satte mig i soffan för att tillsammans med maken titta på den spännande matchen. Skit också!

Vid något hungrigt tillfälle för ett tag sedan rev en av kaninerna ner kabelrännan från väggen och bet av delar av antennkabeln! Kanal 1, 6 och 24 har numer ett flimrande stjärnornas krig över programmen…  Tv:n däruppe kapade någon (läs vår dotter) helt och hållet genom att dra ur antennsladden ur sin kontakt för ännu längre sedan. Den enda tv:n som återstod var en pytteliten tv i vårt sovrum där jag inte hade kunnat se bollen ens om den hade varit stor som en pilatesboll! Vad skulle vi göra?? tänkte jag.

Vid den frågan hade Island börjat sjunga sin nationalsång. Jag var tvungen att sluta äta min fruktsallad och insåg att jag satt med tårar i ögonen. Så blir det varje gång! ”Tänk att här står de fantastiska atleterna och sjunger tillsammans med hejarklackar, supportrar, ledare i en skallande nationalsång” Vissa kanske är mer nervösa för att höras sjungandes på tv:n än för själva fotbollsmatchen – vad vet jag? För sitt land gör de vad som helst. Det är tydligt. Den uppladdningen är storartad och går rakt in i hjärtat på mig!

Plötsligt svartnade tv:n. Vad i helskotta???!!! Maken, som fullkomligt hade missat min stora stund med paus i ätandet och tårar nedför kinderna, hade gett sig i kast med att sätta på svtplay på tv:n!! Mitt i nationalsången!?!?!? Jag protesterade hej vilt. ”Vad gör du?? Jag vill ju se när de sjunger!” fick jag skrik-snyftande ur mig. Maken, som är den mest godhjärtade man kan tänka sig, tittade förvånat på mig och ursäktade sig lite småskrattande. Han sade att han verkligen inte menat att förstöra mitt stora ”moment”. Fast då skrattade vi båda två. Hur dumt låter inte det?

Svtplay var igång lagom till Frankrikes sång. Den magiska stunden kom tillbaka lite grann mellan mina småskratt. Ätandet upptogs snabbt därefter. Första målet gjordes av Frankrike. Jahopp… nu tog fruktsalladen slut. Jag måste nog ha lite till ändå. Jag gick ut och fixade lite frukt och hörde maken säga ”Neej!”. Jag fattade grejen. Frankrike gjorde ett mål till. Jag tog upp min jordnötssmörsburk men tappade olyckligtvis fästet och den rasade obönhörligt ner i klinkergolvet. Sönder.

Har ni provat att torka upp jordnötssmör från golvet någon gång? Det var en hel burk kan jag tillägga… Lika trögt och ovilligt som det vill blanda sig med saliv i munnen blandar det sig med kranvatten. Efter närmare en kvart började den trögflytande delikatessen istället se ut som en sörja av diarré. Så trött var jag på smöret! Till sist kunde jag ta fram dammsugaren och suga upp alla små glasbitar.

Tröttheten efter den incidenten gjorde att matchintresset sinade. Jag orkade inte se klart. Glad var jag i alla fall att jag fick uppleva Island sjunga halva sin nationalsång. Det var starkt! På riktigt =)

Sångglädje

Plötsligt händer det

2 juli, 2016
lucky-charm-270190_1280

Det känns precis som en lottvinst! Det är möjligt att jag hade känt annorlunda om det hade rört sig om ett par miljoner men det är helt klart värt ett par tusenlappar!

Att jag ens tänker berätta om mina djupaste hemligheter och svagheter känns lite skakigt i benen. Puh! Ni får stå ut med att det blir långt. Nu kör jag;)

När jag var arton, 1998, var jag väldigt förtjust i Sara Brightman och hennes Timeless-skiva. Den fungerade strålande att plugga till och jag tyckte hennes röst och sång var häftig.

Det sista spåret på skivan var en live-inspelning av Mozarts ”Allelujah” ur Exultate Jubilate. Jag var helt såld på hennes koloraturer och jag, som nästan bara ägnade mig åt pop- och musikalballader när jag sjöng, kunde inte begripa hur hon bar sig åt. ”Hur i hundsingen är det hon gör??”

Efter ett år i musikalernas värld hade jag en tid senare möjlighet att utveckla min klassiska sida på en folkhögskola med två fantastiska sångpedagoger. Där fick jag lära mig grunderna i den klassiska genren samtidigt som jag fördjupade mina styrkor i afro-sången.

Den ena pedagogen fick en dag äran att lotsa mig i mästerverket ”Allelujah”. När jag entusiastisk kom med förslaget såg jag tveksamheten i blicken. ”Hon behöver kanske mogna lite innan hon sätter tänderna i denna utmaning?” ”Hon behöver kanske bli lite bättre. Punkt!?” ”Blir detta en evig glissando-fest??”

Ja, gled var vad jag gjorde. Från början till slut! Jag fick öva framlänges, baklänges, små partier, långa partier, betona på olika sätt för att få resten att hänga med. Framförallt fick jag öva det lååååångsamt. Jag kunde dem som ett rinnande vatten. Tills vi skulle upp i tempo! Då spelade arbetet ingen roll… Det hördes inte det minsta att jag hade stångat mig blodig med slingorna eller inte. Ja, ja, som 20-åring är det lätt att gå vidare. Under vägens gång hinner man tröttna en del också så jag lade den på hyllan.

När jag kom till nästa klassiska pedagog på musikhögskolan kände jag ändå suget komma. I tre år kämpade jag med att hitta ”klangrummet” i alla tonlägen och det envisades med att aldrig dyka upp. Repertoaren blev rätt torftig och frustrationen gjorde sig hela tiden påmind. Både hos mig och pedagogen.

Jag var rätt stark i min ”afro-teknik” och det var inte helt lätt att styra om. Vi provade Allelujah under några lektioner men både hen och jag gav snart upp. Ungefär i samma veva var min kärlek för den klassiska sången slut. Jag ville tillbaka till det jag började med – pop, musikal och framförallt teater. Där hörde jag hemma (trodde jag).

Jag bytte sångpedagog och trodde att jag skulle byta genre. Jag förklarade bestämt att klassisk sång inte var något för mig längre. Jag skulle troligtvis aldrig ta en klassisk ton igen (förutom i kören).  Istället skulle jag sadla om och hade gett mig den på att ta mig in på scenskolan.

Efter några lektioner frågade hen om vi ändå inte skulle prova ett klassiskt stycke. Efter en lektion med denna fantastiska pedagog var jag tydligen redo att låta så som jag hade tänkt att jag kunde låta! Himlen öppnade sig. Klassisk sång blev plötsligt HALLELUJA igen! Efter en termin fick jag dock byta pedagog.

Det blev också väldigt bra. En pedagog som prompt hävdade att jag var en riktig koloratur-sopran. Det hörde hon på klangen! Jag?? Ha, ha! Jag som inte kunde sjunga koloraturer annat än i ett evigt glidande! Med min nyvunna klassiska kapacitet klarade jag dock av nya koloraturstycken efter lite övning. Det kändes bra!

Vad hände då med Allelujah? Den har förföljt mig! Jag tar alltid chansen att få input från olika håll när jag har möjlighet. Stundtals har jag undrat om det är hjärnan det är fel på? Om jag inte kan tänka tonerna i sin rätta hastighet är det ju omöjligt att sjunga dem.

Egentligen vet jag själv vad felet är… För det första blockerar jag mig så fort jag sätter första tonen. Jag  blir för ”tung” och alldeles för påstridig. Ett enormt starkt musikelminne gör det enkelt för glissandovågen att trotsa alla goda intentioner som jag har. Framsteg har gjorts men att få dem riktigt bra har varit väldigt sällsynt.

Igår, när jag bäddade sängarna kom jag på mig själv med att sjunga några strofer i Allelujah. Var det en effekt av den avspänning jag känt de senaste dagarna? Ingen aning. Jag tänkte att jag kanske skulle prova. Jag insåg snabbt att det skulle låsa sig om jag tog i aningens för mycket. ”Tänk inte för mycket nu. Sjung mjukt. Hitta en aning ändrad tungposition. Nu är det bara att köra!”  Gissa hur det gick?! DET FUNGERADE! Nu fick jag äntligen skörda frukterna av många års förberedelser, programmering och omprogrammering.

Så här med facit i hand hade man kunnat funderat på om det hade varit bättre att vänta? Låta pedagogerna guida mig precis där jag var i utvecklingen. Då kan jag med säkerhet säga att jag hade lagt av!

Det är svårt att hitta tillräckligt stor och rolig repertoar i en nivå. Att misslyckas och hitta tillbaka är dessutom i mina ögon ett väldigt viktigt pedagogiskt verktyg. Att se utveckling i lite längre perspektiv.

Sångpedagoger som låter lusten hos eleven stå i första rummet är mina hjältar! Att misslyckas är inga problem om man har en pedagog som förstår ens röst och kan förklara varför saker och ting blir som de blir. Annars finns alltid en risk att att lusten blir kontraproduktiv.

Jag har fått mitt svar: Allelujah är min sång när jag är lugn och harmonisk på riktigt! Det räcker gott och väl för mig. Jag kan sjunga en annan låt när jag har publik eller inte är fullt så avspänd =)

Sångglädje

Äntligen har jag varvat ner

29 juni, 2016
clouds-1117607_1280

Som jag antytt i tidigare blogginlägg är jag bäst när jag har som mest runt omkring mig. Alltså bäst i min kreativitet! Idéerna fullkomligt sprutar och det är så roligt. Sedan november har det mer eller mindre varit på det sättet. Till hösten kommer jag att ha möjlighet att lägga mer tid på min egen verksamhet och det har verkligen satt i gång brainstormandet! Så roligt att få spåna nya tankar och stöta och blöta tills jag hittat olika koncept som känns rätt. Nu är planerna klara.

Det har varit en stoppsträcka ungefär som förväntat skulle jag säga. Avslutande jobb var klart redan i mitten av juni medan resten av tiden har gått till att förberedelser inför hösten. Sedan midsommarafton har jag varit nästan helt ledig.

I går kände jag att jag äntligen hade varvat ner. Jag kunde känna lukten av blommorna, känna mig fullkomligt uppslukad av mina barn och vet ni vad jag upptäckte mer? Jag gick och nynnade och sjöng lite titt som tätt. Utan plan och utan kurs. Bara av mig själv!

Eftersom jag har haft min ”in i väggen-upplevelse” tidigare är jag inte så sugen på att hamna där igen. Jag vet mycket väl att jag inte svurit mig fri från framtida väggar enbart för att jag känner mig läkt idag. Visst har jag under de senaste två månaderna känt igen vissa tecken från tidigare.

Jag har exempelvis upptäckt att jag vissa stunder haft svårt att hitta ord och formulera mig när jag pratat med folk. Jag skulle säkert kunna sova en hel helg om jag hade möjlighet, samtidigt som det varit ganska svårt att varva ner och faktiskt ens gå och lägga sig i tid. Några saker som var vardagsmat för bara några år sedan.

Ett tydligt tecken är att jag blev lite sånglös. Missförstå mig rätt nu för visst har jag sjungit och jag har sjungit från hela mitt hjärta. Jag har haft sånguppdrag och jag har sjungit i jobbet. Närvarande och uppfylld av härliga känslor.

Jag sjunger bara inte så mycket däremellan. Ni vet när man kommer på sig själv med melodier i huvudet som bara vill ut (på gott och ont).  Efter ett par timmar in på dagen inser man att man har smittat hela familjen med ett par meningar i en låt eller en envis melodislinga som irriterar lika mycket som en envis mygga. Nu har den kommit tillbaka! Flygfän och nynnande melodislingor har likheter i att stundtals kunna vara irriterande men de är ju tecken på något större. Flygfän vore inte här om inte sommaren kommit. Underbara sommar med ljusa kvällar och allt därtill. Nynnandet kommer när jag har varvat ner och är harmonisk!

Äntligen! Nu är jag där jag ska vara =)

Sångglädje

Vill du, så binder jag åt dig en krans

24 juni, 2016
flower-1467550_1280

Det är inte bara ”Små grodorna” och ”Så göra vi när vi tvätta våra kläder” som är traditionsenliga sånger denna tid på året. Jag älskar mystiken och det poetiska språket som finns i några av våra mest kända sommarvisor. Att kunna sjunga sånger som berättar om ljusa sommarnätter vid midsommartid och att få en inblick om hur vi såg på myter och sägner är fantastiskt. Det är litegrann som att få kastas tillbaka till 40-talet eller medeltiden eller när de nu skrevs. Det är så nära en tidsresa som jag lär komma.

Det finns mycket spännande att läsa om midsommarafton och om man har lust rekommenderar jag verkligen att googla runt lite. Det pratas om en tradition som möjligtvis har sina rötter i forntiden och att midsommarstången skulle vara en fallossymbol, en teori som inte är helt bekräftad. En majstångstradition verkar ha importerats från Tyskland på medeltiden. Eftersom vår blomningsperiod kommer lite senare än i andra sydligare länder blev det enklare att klä den i juni.

Att det var en firandets dag är det ingen tvekan om. I bondesamhället skulle husen städas och blommor och löv skulle pryda hemmen på både insidan och utsidan.

Natten var förknippad med romantik och erotik. Eftersom naturen var så kraftfull ansågs midsommarnatten vara årets kanske mest magiska natt. Läkeväxter lär ha varit extra kraftfulla och därför skulle de plockas nu. Att gå barfota i midsommardaggen skulle ge hälsa och styrka under året. Midsommardaggen skulle bota sjukdomar och ge extra jäsning åt både bröd och öl.

Jag tänkte ge er några textrader från några av mina favoritvisor vid denna tid på året. Man kan ana mystiken och sägnerna i texterna och visst finns det ett uns av övernaturlighet i dem?!

”Visa vid midsommartid” skrevs på 1940-talet men ger en bild av midsommarnatten som den säkerligen uppfattades betydligt tidigare än så. Även om det bara är kvinno-namn som nämns i texten kan man ju hoppas att även män var inbjudna till denna spännande midsommar-resa =)

Du lindar av Olvon en midsommar krans och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står. I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn i långdans, i språngdans, på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans där Ull-Stina, Kull-Lina går. Nu tager du månen från Blåbergets kam att ge dig en glorias sken. Och ynglet som avlas i gölarnas slam blir fålar på flygande ben. Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor. I natt ska du somna vid Svartrama damm där natten och mossan är len. Du lindar av Olvon en midsommar krans och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står. I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn i långdans, i språngdans, på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Under tidig medeltid ansågs både instrument och vissa ”tonskalor” vara djävulens musik. Den accepterade musiken var endast den som framfördes i kyrkan. Jag tycker att en kvarleva av den uppfattningen är så tydlig i nästa sång-sägen även om sägnen och instrumentet fiol kom långt senare. Efter medeltiden har i och för sig fiolen varit kopplad till mytomspunna väsen som exempelvis näcken. Sen har vi ju följande sägen förstås =)

Sägnen säger att en spelman avbröt den pågående dansen en lördagskväll i Hårga i Hälsingland. Han hade ett par ”brinnande” ögon och stor mörk hatt. Spelmannens fiolspel fängslade ungdomarna så mycket att när de väl börjat dansa kunde de inte sluta. Spelmannen lockade upp dem till Hårga berg och där dansade de tills endast skeletten fanns kvar. En flicka lyckades klara sig. Hon såg nämligen bockfoten på spelmannen och gick inte in i dansen.

Jag har läst andra texter till ”Hårgalåten” som är mer beskrivande av sägnen men denna text är tagen ur den version som jag är uppvuxen med. Visst kan man ana både mystik, romantik och erotik?

Hör hur det sjunger ibland träden, ljus men vemodsfull är sommarns lätta vind. Ja, se hur den dansar över säden och smeker flickans bruna kind. Sol och vindar likt moln förjagar, livet växlar som sommardagar. Ömsom ler du och ömsom klagar men lyss till toner som behagar. Solskensglitter, fågelglitter. Allt fyller livet med behag. Livet leker, lockar smeker på denna ljuva sommardag. En dag är sorgen här kanhända, löven faller av och sången tonar bort. Ja, lyckan är flyktig som en slända och sommarglädjen varar alltför kort. Gröna gläntor, glada jäntor, kom lilla vän och ta min hand. Vi ska vandra med varandra långt in i ljusa vägars land. Sorgen kan aldrig helt oss fånga höstens gula löv kan aldrig tårar bli. Ja, lyckan kan fly på vägar många och hjärtat har sin sommarmelodi.

Mitt sista textexempel är hämtat från medeltiden. Det verkar som att man har kunnat härleda texten dit. Många tror att den har ett dolt budskap. Texten lär vara ett recept på hur man kunde framkalla en abort om man hade blivit olägligt gravid. Det var något man fick prata tyst om på den tiden. Om man ska tro de källor som jag har hittat på nätet har de växter som skrivs om i texten, med något undantag, gemensamt att de historiskt lär ha använts till att skapa en abort.

De blå bären lär vara enbär, ”hjärtans fröjd” kallade man citronmeliss, salviveja (salvia) skulle man tydligen undvika om man var gravid  och olika myntor var inte heller bra. Om det ligger någon sanningshalt i denna myt eller i växternas förmågor vågar jag inte säga.

Oavsett sanning eller inte tycker jag att den är fantastisk som kärlekstext och jag väljer att läsa den utifrån den. Med kärlekens ”Uti vår hage” önskar jag er alla en härlig midsommar!

Uti vår hage där växa blå bär. Kom hjärtans fröjd. Vill du mig något, så träffas vi där! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans. Kom hjärtans fröjd. Vill du, så binder jag åt dig en krans! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Kransen den sätter jag sen i ditt hår, kom hjärtans fröjd. Solen den dalar men hoppet uppgår! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja. Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Uti vår hage finns blommor och bär, kom hjärtans fröjd. Men utav alla du kärast mig är! Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

 

Sång och forskning

En lång stund innan

22 juni, 2016
cape-verde-320790_1280

När jag tänker på en rolig aktivitet och hur den påverkar mig tänker jag märkligt nog uteslutande på de effekter som kommer under tiden och efter att jag är klar. När jag har haft kör-rep får jag energi som räcker långt efter vi har avslutat och det känns som att jag skulle kunna sätta igång med ett bullbak eller storstädning av huset i energiruset som dröjer sig kvar. Flera dagar. Det är dessutom väldigt roligt under tiden vi sjunger.

Jag tänker sällan på effekten som förväntan inför repet har.

I en artikel som jag hittade på Sveriges radios hemsida fastnade jag för ett citat:

”Det betyder väldigt mycket, man blir glad en lång stund innan och en lång stund efter”

SR hade hälsat på ett demensboende i Karlshamn där man bland andra aktiviteter lät boenden sjunga i kör en gång i veckan. Körsången blev väldigt populär och på boendet kunde man se en tydlig förändring i livsglädje.

På en skala 1-10 i boendets kvalitetsregister låg de flesta vårdtagare på en nia innan körledaren dök upp. Därefter halverades siffran och vissa låg till och med på en trea.

Det är ju fantastiskt!

Visst är det så att förväntan inför något roligt också borde räknas in i välmåendet? Att boka en resa eller en konsert långt innan det är dags hjälper i alla fall mig att bli lite uppiggad när allt känns grått och trist. Att ha något att se fram emot är en stor del av upplevelsen.

Från och med nu tänker jag njuta av både uppladdning, genomförande och den goa känslan efteråt. Det är solklart att det finns välmående effekter i alla tre delar!

Om du vill läsa artikeln och höra intervjun kan du göra det här.